Sorgen efter Sven har lämnat oss totalt lamslagna. Hela helgen gick i sorgens tecken och vi grät floder, båda två. Trots det fruktansvärda som hänt var vi ändå tvungna att ta oss i kragen och initiera Projekt Bogsera Lastbåt. Den stora färjeliknande lastbåten har legat halvsjunken vid stranden under en längre tid och det var nu dags att bogsera den till ett varv för att se över möjligheten att reparera den gamla dieselmotorn. Även fast vi inte har tillträde förrän i november insåg vi att om vi ska kunna använda lastbåten, både till deras och vår flytt, måste den in på varv nu. Väntar vi en vecka så kommer varvet vara fullbokade med båtupptagningar så det var nu eller aldrig som gällde…

Äventyret började klockan 04.30 i morse då vi vaknade ute hos Anders föräldrar på Djurö. Vi packade in det sista i bilen och styrde kosan mot Lindö. Igen. Vi var där till sent inatt också för att förbereda allt, pumpa ur båten och putta ut den i sjön med traktorn. Jag är hyfsat stolt över att lyckas med bedriften både att överhuvudtaget starta traktorn men också att faktiskt köra den! Hur som helst, när vi väl kom dit igen i morse och provade att bogsera båten gick det sådär kan man säga. För det första gick det inte alls att styra ekipaget och för det andra höll den lilla båten på att sjunka när den tog in vatten – vilken pers det var! Anders fick snabbt som tusan åka in till land och pumpa ur den medan jag och Svärfar Kjell satt där i en varsin solstol på lastbåten och skrattade åt eländet. Efter många om och men kom vi i alla fall iväg, och färden till varvet på Ekerö tog hela dagen. Vi hade med oss matsäck, böcker och korsord och hade det supermysigt ombord på lastfärjan när vi sakta puttrade fram bland Mälarens kobbar och skär. Förutom en kort stund av tvättning och skrubbning av däcket latade vi oss hela långa dagen i höstsolen (ja, alla förutom stackars Anders som fick det ärofyllda uppdraget att sitta i bogserbåten.) Väl framme vid varvet packade vi om oss allihop ner i bogserbåten och en extrabåt vi haft på släp där bak och färden hem gick på bara en dryg timme. Slutet gott, allting gott och nu gäller det bara att invänta domen från varvet – håll tummarna för att motorn är räddningsbar! 🙂