Jag är en hyfsat pedant människa. Eller, hyfsat ordningsam i alla fall. Jag gillar när var sak har sin plats och när det inte ser plottrigt eller stökigt ut hemma. Mottot är att man ska kunna få oväntat besök i princip när som helst utan att behöva skämmas. Med det inte sagt att vi alltid har det städat hemma, tvärt om. Vi har det alltid undanplockat hemma. Städning är överskattat och något jag med stolthet kan säga att jag inte prioriterar i mitt liv. Dammtussar och smågrus är liksom inga konstigheter för oss och i mina ögon bidrar det snarare till en känsla av mänsklighet och hemtrevnad. Men nu har det gått till överdrift…

Valparna demolerar en leksak – äh, låt det va. Vi spiller ut stearin på soffan – äh, den ska ändå slängas om några veckor. Värmefilten går sönder – äh, låt sladdarna ligga kvar. Smutstvätt utspridd över hela sovrummet – äh, det gör väl inget. Saker, pryttlar och prylar lite här och där som väntar på att komma någon annan stans – äh, det tar vi sen. Smutsiga valpar som inte lärt sig att vänta på tasstorkning innan man går in – äh strunta i det, vi ska ju ändå flytta snart!

Allt får liksom gå lite vind för våg här hemma just nu. Det är ju bara tre veckor kvar tills vi flyttar och det känns inte längre som att det spelar någon roll hur det ser ut fram tills dess. Tror faktiskt att det bidrar till att man har lite lättare för att släppa taget, stöket blir lite som ett psykologiskt verktyg. Man låter bara allting vara tills man inte står ut längre. För varje dag som går längtar man till sitt nya hem ännu lite mer och släpper sakta med säkert taget om det förra. Vi har verkligen mentalt redan flyttat, det är ett som är säkert. Och jag tror dessutom att de nya ägarna känner samma sak om Ekeby Gård. ❤