Efter månader av längtan och veckor av vad som närmast kan liknas vid en rejäl renoveringsabstinens (tror Byggledaren Bosse har haft det värst) är vi nu äntligen igång. Första spadtaget på Lindö. Stort! Vi var alla tre som förväntansfulla små barn igår morse när vi packade ryggsäckarna med kaffe och äggsmörgåsar och begav oss ut på äventyr. Först och främst skulle Simma sjösättas, så att vi kunde ta oss ut till ön överhuvudtaget, och därefter skulle alla verktyg, material och diverse andra förnödenheter bäras upp till vår nya arbetsplats – det blivande Lindöstallet. Vår och vår, deras nya arbetsplats i alla fall. Jag kommer in och gästspelar lite då och då bara men skriver jag vår så kanske det i alla fall verkar som att jag har varit med och hjälpt till. 😉

Killarna började arbetsdagen med att sätta sig på en varsin medhavd stol och pusta ut med en varsin öl medan jag själv traskade runt och kände in platsen, markerna och vädersträcken. Vår initiala plan att placera stallet precis bredvid ladan sprack av två skäl, dels var det för sank mark och dels för stenig hage (skaderisk delux) så vi letade helt enkelt vidare… Vid bergsplatån, vid magasinet och vid söderpassagen men ingetdera kändes helt rätt, tills vi nådde ner till fältet framför ekbacken. Plan och lättgrävd mark, rakt söderläge och en perfekt vinterhage på lagom avstånd från huset. Bingo!

Sedan dess har de grävt i dagarna två och lagom till mörkret föll i eftermiddags var de helt färdiga med de 14 plinthålen och kunde stolta komma hem till ett dukat bord med flaggan i topp (och lite muskelvärk såklart!) Själv har jag ägnat helgen åt att inleda Projekt Frystömning och lagat mat så det står härliga till. Dagens matsäckspåsar bestod av både hembakt bröd, kikärtsoppa och en hallonkaka. Dessutom har jag fortsatt tvätta, tumla och sortera alla kläder och textilier samt tagit hand om barn… Hrm, valparna. Känner mig sådär mysigt husmoderlig! ❤