På förra årets allhelgona var jag och Anders i Blacksta kyrka. Vi tände ljus för älskade som lämnat jordelivet och reflekterade tillsammans över livet och döden. Jag kommer ihåg att det var en otroligt mysig dag i total stillhet. Helt fredad från stress. Då vi för en gångs skull tillät oss själva att göra absolut ingenting och vara helt nöjda med det. För först när man har den typen av lugn och ro runtomkring sig, infinner sig den där stunden för eftertanke och andrum som jag älskar så mycket. De sällsynta små pärlorna av själafrid som jag får så mycket kraft, energi och inspiration från…

Man kan säga att det ögonblicket uteblev i år. Tyvärr. Vi är ju som bekant mitt uppe i flyttkaoset och Anders och Mobbi har varit på Lindö hela dagen och byggt stall. Jag vinkade av dem tidigt i morse med ryggsäckarna fullproppade av hemlagad matsäck och hela släpet fyllt med material och verktyg. Själv har jag diskat, passat valpar, tvättat, passat valpar, gjort iordning stallet, passat valpar, lagat mat, passat valpar, packat flyttkartonger och passat valpar. Glömde jag skriva att jag har passat valpar förresten? Herregud. De är överallt och ingenstans och gör gärna ifrån sig där också – haha!

Det var först framåt kvällen nu som jag insåg att det faktiskt är Allhelgona. Det måste helt ha undgått mitt medvetande. Åh, jag önskar så att jag hade haft tid att hälsa på graven på Ekerö och tända ett ljus men det får bli en annan dag istället. Tände dock ett ljus, eller hela kandelabret rättare sagt,  bredvid spisen medan jag stekte ägg till morgondagens matsäck. Kändes väl inte som det mest mysiga jag någonsin gjort med stekos och en hysteriskt högljudd spisfläkt ovanför huvudet men i alla fall. Jag tände ljus. Och skänkte dem alla en varsin tanke. Och det får jag nog nöja mig med denna smått flyttkaosiga Allhelgona 2016. ❤

#taenminut