Min sambo är superdundermega-händig. Och även det är nog en kraftig underdrift. Det spelar ingen roll vilka problem vi stöter på så har har alltid en lösning på lut. Och det spelar ingen roll hur många frågetecken som dyker upp – för han har alltid ett gäng utropstecken med sig i fickan på blåbyxorna. 😉 Skämt åsido, han besitter en enorm kunskapsbank och utan honom hade jag, med handen på hjärtat, aldrig vågat flytta till Lindö. För jag vet att han kan allt. Verkligen allt. Och det han nu mot all förmodan inte skulle kunna, det tar han raskt reda på. Och precis som jag själv är han inte heller rädd för att kavla upp ärmarna och få lite skit under naglarna. Get shit done when shit needs to be done, liksom. Nu senast insåg vi att vi måste bygga ett stall till hästarna om de inte ska frysa ihjäl i vinter. Och det fort. Givet att vi bara har några ynka arbetsdagar att färdigställa projektet ställs det (som vanligt) höga krav på både planeringen, inköpen och givetvis själva utförandet.

Förra helgen tog han med sig Mobbi (vår älskade Byggledare och tillika min pensionerade morbror) ut till ön och högg in på allvar. Projekt ”Det Lindöiska Superstallet” initierades och stackarna har haft träningsvärk sen dess. Igår morse var det dags igen. Jag vinkade av dem tidigt som tusan för att inte återse dem igen förrän framåt läggdags och samma visa var det idag igen. På fyra arbetsdagar har de lyckats med bedriften att;

1) frakta ut både sig själva och allt material till ön

2) mäta ut och gräva 14 stycken djupa plinthål

3) sätta ner och väga av plintar

och sist men inte minst 4) stomresa hela konstruktionen, inklusive både väggar och tak…

Helt galet, så himla duktiga de är. Båda två! Alltsom oftast kommer jag på mig själv med att skryta om någon av dem (den här gången mest Anders) men det tål att sägas gång på gång, för jag är så himla stolt över dem. Bästa byggledarna! Nästa steg blir att bygga väggar och lägga tak och det fixar de nästa helg – lätt som en plätt! 😉