Lamm – från jord till bord

Obs! Känsliga läsare varnas då text (dock ej bilder) innehåller en ocensurerad återgivelse av min helglektion i ”lammets väg från jord till bord”, inklusive slakt och styckning. 

Det finns grannar, och så finns det grannar. Ni vet såna där man blir bästa vän med och som, efter nåt år av nära vänskap, helt plötsligt känns nästan som familj. Sådana grannar är Agge och Linnea och deras småttingar Edgar och Louise, eller Eddi & Lollo som jag brukar kalla dem (och Edgar ropar oftast glatt tillbaka Latte-Liiiiiiiiiiii.) ❤  Flytten närmar sig med stormsteg nu och lika överlycklig jag är över att få flytta till Lindö, lika superledsen är jag över att behöva flytta ifrån de bästaste grannarna någonsin. Många tårar har det blivit och många tårar kommer det att bli, både av glädje och sorg.

Hur som helst, Agge och Linnea har Värmlandsfår och fyra av deras tackor kommer att få flytta till Lindö i vår, två bruna och två vita. Tanken är att de ska ge oss många söta små lamm och utgöra grunden för vår framtida fårflock. Och med det kommer naturligtvis ett ansvar. En del av det ansvaret handlar om att ta hand om djuren på bästa sätt och se till att de lever ett harmoniskt fårliv, så länge de lever. Och den andra delen handlar då självfallet om att slakta bagglammen varje år, dels för att ta tillvara på köttet men också skinnen. Ska man vara självförsörjande, så ska man! Det här med slakt och styckning är ingenting jag har särskilt stor erfarenhet av men jag inser att det är ett nödvändigt ont om jag ska kunna leva det livet fullt ut. Så, i helgen fick jag gå lärling hos Agge när han slaktade och styckade några av bagglammen – en riktigt nyttig erfarenhet…

Själva slakten är ju givetvis det allra jobbigaste, något jag hade våndats inför och drömt mardrömmar om natten innan. Men Agge skötte det hela verkligen exemplariskt och allt gick otroligt snabbt och smärtfritt till. Bultpistolen bedövar tydligen djuret så att både reflexer och all känsel försvinner helt och hållet. Omedelbart. Så lider gör den garanterat inte, vilket känns superskönt att veta. Vi stod utanför deras lada där baggarna fötts i våras och levt hela sitt liv fram tills nu och därmed slapp dem en stressfylld transport till slakteriet. Tummen upp för det! Efter att han ”tryckt på knappen” tömde han djuret på blod och innanmäte för att sedan hänga upp och dra av skinnet, som sedan saltades i väntan på beredning. Även om det var känslomässigt tungt så var det inte i närheten av hur tungt jag trodde att det skulle vara. För i bakhuvudet fanns hela tiden alternativen med mig: för baggens del att födas upp och slaktas i en stor industri där djurens välmående inte alltid är högst prioriterat och för vår egen del att moraliskt och ekonomiskt sett bidra till den industrin genom att köpa köttet från Ica, Coop, Citygross etc. Nej, hur jobbigt det än var så övervägde fördelarna helt klart nackdelarna.

Styckningen av själva köttet var dock betydligt lättare än slakten, både fysiskt och psykiskt. Helt plötsligt varken såg det ut som eller kändes som ett stackars djur, utan helt enkelt ett köttstycke som skulle användas för att mätta hungriga magar. Agge visade hur man delade in köttet i tre delar och hur man sedan styckade de tre olika delarna. Ner i frysen åkte det sedan påsar med lammbog, lammlägg, lammribbs, lammsadel och lammkotletter. Säkert fler bitar ändå men det är inte lätt att komma ihåg vad allt hette såhär i efterhand. Jag tog bilder på alla delar av processen i minnessyfte men skulle egentligen ha gjort anteckningar också inser jag nu – guldfisk! Bilderna besparar jag er dock, tycker det räcker gott med matlagningsbilder. 😉

Väl hemkommen var jag fortfarande något illamående, men inspirationen tog överhand. Så otroligt vad lite kunskap kan göra. När man har lärt sig vad de olika delarna heter, hur de ser ut och vad de kan använda dem till – ja då känns själva utförandet som piece of cake. Jag botaniserade friskt i vår frysbox där vi fortfarande har lammkött från deras fjolårslamm och plockade fram både det ena och det andra. Tanken var bara att göra en enkel söndagsmiddag men inspirationen flödade och av bara farten knåpade jag ihop;

1) Lammstek ”provenscale” med ugnsrostade rotsaker

2) Lammgryta ”ziguner” med pasta (att frysa in i matlådor)

3) Lammbuljong, som fryses in i 2dl-förpackningar och används istället för buljongtärningar i såser, grytor och soppor (hett tips!)

Nedkylda och utsvultna kom grabbarna igår kväll hem till en riktigt lyxig söndagsmiddag efter en slitsam stallbyggardag på Lindö. Av matkoman att döma var de nöjda med mitt dagsverke och förhoppningsvis blir det en favorit i repris snart igen, vi har ju faktiskt kvar en hel del kött i vår skattkammare till frysbox som jag tänkt att vi skulle försöka äta upp innan flytten…

 

 

 

 

 


10 reaktioner på ”Lamm – från jord till bord

  1. Åh vilket bra inlägg. Jag tycker också slakten är jättejobbig, men det är ju det man får betala för att äta kött, och om djuren har det bra hela livet så känns det bättre.
    Vi slaktade på ett ekoslakteri som ligger bara 5-10 minuters körning härifrån.

    Gilla

    1. Smart tankesätt att man ”betalar” för köttet genom att genomlida slakten! Egentligen borde man inte äta kött man inte slaktat själv (eller beslutat att slakta och då uthärdat att skickat iväg till slakt.) Undrar om det finns ett ord för det, baraegetkött-erian kanske?

      Gilla

      1. Ja. Precis. Tänk vad många som äter kött som inte har en aning om hur slakten går till, och vad många som inte ätit det om de hade vetat eller levt nära det.
        Man lär sig oerhört mycket om djurhållning genom att ha egna djur 🙂

        Gilla

  2. Jag tror inte att jag skulle kunna lära mig att klara av slakt. Men som du skriver om så är det ju lugnt , lindrigt och utan stress för djuret. Så skulle det vara för alla djur som slaktas och inte behöva stressas med transporter och stressiga slakteri.

    Gilla

  3. Bra inlägg. Om man ska ha djur bör man även vara medveten om ansvaret över liv och död. Utan att för den sakens skull bli antingen för blödig eller industrialiserad. Det är alltid tråkigt när man har beslutat sig för att döda ett djur. Personligen känns allt mycket lättare när man har flått och fått bort huvudet – då är det endast mat man har att göra med. Trots att jag både jagat vilt och slaktat mycket tamdjur, samt varit med vid slakt av grisar, höns och nöt sedan barnsben, känns själva dödsögonblicket alltid ledsamt. Fullt naturlig känsla enligt mig själv. Ska bli spännande att följa bloggen om hur det kommer att gå för er.

    Gilla

    1. Kloka ord! Ja, det var precis innan själva döden jag tyckte var värst men precis som du skriver så kändes det vid styckningen bara som mat. Konstigt egentligen… Men det är väl som du skriver, hyfsat naturligt ändå!

      Gilla

  4. Hej! Trevligt med en ny bekantskap! Jag blir bara så nyfiken på platserna – jag har bekanta på Djurö, och bekanta som brukar vistas hos bekanta på Runmarö – var ligger Lindö, varifrån flyttar du? Har inte hunnit bekanta mig så mycket med din blogg ännu, men dagens inlägg kändes inte alls hemskt. Det är ju så livets gång är. även om jag gråtit flera gånger när djur jag ”uppfostrat” under en sommar fördes till slakt. Då var det fråga om drygt ettåriga tjurkalvar. Några får har jag också haft senare i livet. Med mera. Trevligt att läsa din blogg!! Lycka till med ditt nya liv!

    Gilla

    1. Hej Märtha, vi bor idag på en gård utanför Nyköping (mellan Vrena och Bettna) men vi flyttar om två veckor till Lindö i Mälaren som ligger längst norr om Selaön vid Stallarholmen/Strängnäs. Min sambos familj bor på Djurö så vi är där väldigt ofta också och myser med släkten… Härligt att du hittat hit, varmt välkommen! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s