På to-do-listan står flytten såklart allra högst upp just nu men mitt i alla telefonsamtal, logistikplanering och packning finns det två små valpar här hemma som kräver uppmärksamhet. Konstant uppmärksamhet. Idag när energinivån slog i taket (vilket den vanligtvis gör strax efter lunch) begav vi oss ut på tomten och snöbusade.

Det är verkligen nåt speciellt med hundar (eller egentligen djur i största allmänhet) och deras förmåga att få mig att vara närvarande i nuet. Speciellt när jag har kameran i handen. Det är som att jag upplever ögonblicken så himla mycket starkare än annars. Jag känner nästan kylan från snön som ligger på Jinnis lilla nos. Foxis sätt att strosa runt i sakta gemak får mig att känna mig alldeles harmonisk inombords. Och den totala glädjen Tross känner i att få ha en dragkamp med Vilja, den glädjen smittar av sig rakt in i hjärtat. Jag sitter på huk bakom kameran och bara ler. Skrattar till ibland när någon av dem gör en oförutsedd vurpa eller när jag fångar någon rolig grimas på bild.

När vi kom in igen hade det bara gått en kvart eller så men det kändes som om pausen från flyttplaneringen varat i flera timmar och jag kände mig härligt energifylld, avslappnad och glad. Och valparna, ja de blev äntligen (!) trötta och somnade sött nedanför mina fötter när jag återigen satte mig vid datorn och tog vid där jag slutade. Mina små lyckopiller! ❤