Ett smärre sammanbrott

Alltså, tänk dig att du har packat konstant i flera dagar i sträck. Från tidiga morgon till sena kväll. Alldeles ensam på hela gården, bortsett från djuren. Du har packat i huset, i flygeln, i förrådet, i ladan och i diverse utrymmen du hade glömt bort att du hade. Du upplever nu på riktigt vad som menas med uttrycket ”när två hamstrar slår sina påsar ihop” och börjar allvarligt fundera på att köra iväg allt till tippen istället för att packa en enda låda till. Du har packat hur mycket grejer som helst men ändå känns det som om någon osynlig, lurig liten tomte står bakom ryggen på dig och packar upp alltsammans igen. Nya grejer dyker upp från ingenstans och du har för länge sen börjat ifrågasätta din egen tro om att vara icke-materialist. Det är visserligen bara skrot, skräp och ännu mera skrot men ändå. Likväl hur mycket som helst. Till slut står du mitt i havet av flyttkartonger, svettig och frustrerad och tänker ”nä, nu har jag fått nog.” Då, mina vänner, då finns det bara en räddning för att slippa ett totalt sammanbrott. Och det är att tillåta sig själv att få ett smärre sammanbrott.

Precis det gjorde jag idag. Jag stoppade in alla hundar i bilen och åkte de 25 minuterna bort till Preem-macken (och de 25 minuterna hem igen) bara för att köpa mig en stor latte med extra mjölk i. Och som grädde på moset köpte jag en påse polly och en inredningstidning också. Och ja ja, jag erkänner. En påse skumtomtar också som tog slut redan i bilen på vägen hem innan jag tog detta fotot. Det sa bara glufs så var de söta små rackarna slut och kvar var bara ett lätt illamående. Väl hemma igen letade jag fram en högtalare och sjöng med till julmusik hela eftermiddagen samtidigt som jag packade ner det sista i köket. Man gör vad man kan för att hålla sig själv på humör helt enkelt. 😉

I morgon är en stor dag, om allt går som det ska får vi (officiellt) tillträde. Håll tummarna för att allt går smidigt nu!

dsc_0001

23 reaktioner till “Ett smärre sammanbrott

  1. Ahhh, skönt att läsa att man inte är ensam om att möla i sig en påse skumtomtar på alldeles för kort tid… Och polly är perfekta när sammanbrott, humör dippar och annat hoppar på en i livet 😉

    Gilla

  2. Ha ha! Bra beslut där med Polly och skumtomtar! Man får göra vad man kan för att hålla humöret uppe vid packning. Känner igen det så väl. Jag packade och rensade i trettio graders värme när vi sålde vårt 250 kvm hus i somras. På vinden var det nog närmare fyrtio grader. Ett tag tänkte jag hoppa ner i en flyttkartong och aldrig mer komma ut igen… 😀 Men! Istället poppade jag musik, drack ett par gin och tonic, åt en hög med godis och packade vidare… Det tog ett par veckor, men det gick. Som det alltid gör. Till slut. Heja dig!

    Gilla

  3. Hejsan! Vad roligt att du hittade min blogg så jag hittade din 😊 Att leva sin dröm är verkligen ett mål att sträva mot och är det något som kan knuffa en i rätt riktning så är det en ”livskris deluxe”, som du beskrev det så bra i ett annat inlägg.
    Ser fram emot att följa din/er resa mot självförsörjande och drömliv! Att bo på en ö låter härligt fridfullt. Bor själv vid havet och det finns få saker som slår återhämtningen i att titta på vattnets vågor och fåglarnas bestyr.

    Gilla

    1. Javisst är det så! Jag tror naturen överlag har en lugnande effekt på människan men framförallt vatten och eld av någon anledning. Kanske sitter den tryggheten i oss från tiden vi levde i grottor? Vatten nära tillhands och en värmande eld, då var man trygg för natten… Härligt att höra att du vill hänga med på resan, varmt välkommen! 🙂

      Gillad av 1 person

  4. För ungefär två år sedan så packade vi ihop vår lägenhet, den skulle få stambyte. Och jag kan tänka mig att du är frustrerad över alla grejer. Jag tyckte att våran 2a var jobbig att packa. Vi slängde massor! Och nu två år senare så tror jag nog att vi skulle kunna få ihop lika många kartonger igen XD

    Gilla

    1. Ja herregud, sist jag flyttade var det från en etta i sthlm till denna gård vi bor på nu och det är milsvid skillnad. Förstår inte vart alla saker kommit från, har ju bara bott här i dryga två år! 😀

      Gilla

  5. Haha! Själv så får jag ett ryck en till två gånger om året. Det brukar börja med någon gammal garderob eller skrubb man inte varit inne på en tid och får ett ryck. Vips hittar man någon gammal teckning man gjorde i klass 3 och står och tittar på den en stund…ska jag slänga? Ja…nä…morsan har ju sparat….vafffffaaaaan…in med skiten igen i förvaringutrymmet.

    Som tur är får man slängt en del, det vill säga det som man sparade förra gången man städade i skrubben. Och då lovade man sig själv att ”om jag inte har tagit ut det på ett år så slänger jag det nästa gång jag ser det…”

    Eller hur…

    Gilla

Lämna en kommentar