Ja herregud, i vilken ände ska jag börja? Vilken helg! Börjar man från början så bestod fredagskvällen av att bära, bära och återigen bära. Lastbilen packades knökfull och alla bilar och släp likaså. På lördagsmorgonen ljöd reveljen klockan 05.00 (!) då Anders och Mobbi åkte i förväg med hagstolpen, jag och syster lastade hästarna i transporten och Annika, Stefan och Abbe lastade det sista i lastbilen. Mamma tog hand om hundarna, serverade frukost och packade ihop det sista i köket.
Precis på utsatt tid, strax efter 07.00, lämnade hela karavanen Ekeby Gård och satte kurs mot Lindö. Av våra tidigare utskickade spejare hade vi fått rapport om blixthalka och extremt opålitligt väglag så vi bestämde att mamma fick leda truppen bestående av Abbe med lastbilen, Stefan med sin bil och Annika med Mobbis bil. Alla som känner mamma vet att en snigel med lätthet kör om henne, så att låta henne köra först var med andra ord ett strategiskt korrekt val. 😉 Till färjelägret i grustaget kom de allihop välbehållna och lastade på allt på färjan, som tidigare på morgonen redan kört ett lass med torv, hagstolp och ensilagebalar. Här mötte även Anders pappa Kjell och Anders systers familj (Ellinor, Erik, Markus och Fredrik) upp och anslöt sig till resten av flyttruppen.
När karavanen hade kommit halvvägs dit hade de rapporterat om lite bättre väglag än tidigare katastrofrapport så först då vågade jag och syster Angelica oss iväg, hon med bilen fullastad av katten och hundarna samt grannens släp där bak och jag med bilen lastad med stallprylar från golv till tak och hästtransporten där bak. Precious load, minst sagt! Vi körde i typ 30-40km/tim för det mesta och stundtals vågade vi oss upp i 50-60 med mottot ”bättre suuuuuuuupersent än aldrig.”
Väl på Lindö gick allt dock i en rasande fart! Hela vårt liv lastades ur alla fordon och upp i huset på nolltid och när jag själv väl kom till ön med hästarna, med nästa färjetur, var det mesta redan klart. Dessutom hade hela herrskapet satt igång att hjälpa Mobbi med hagbygget så när vi väl promenerade upp med tre utmattade hästar (stackars Érica hade det riktigt jobbigt i transporten och hade både trampsår och var sjöblöt av svett) så var hagen redan klar. Hästarna fann sig snabbt tillrätta och verkade trivas alldeles utomordentligt i sitt nya hem. Slutet gott, allting gott och jag kände för första gången på väldigt länge att jag kunde pusta ut (och gråta en liten skvätt av lättnad i systers armar.) Hästarna var på ön och mådde efter omständigheterna bra. Mission complete!
Mamma hade under dagen inte bara agerat Första Hundpassare utan tjänstgjorde även som Hushållerska vilket, av matrecensionerna att döma, var mycket uppskattat hos vår flyttrupp. Efter en välbehövlig chiliconcarne-lunch (dock helt utan chili – hahaha!) tog vi ett sista ryck och körde upp resterna av flyttlasset från södra udden till huset, installerade hästarnas frostfria vattentank och hjälpte Mobbi att göra det sista och grusa upp i stallet. ”I sista minuten” är en kraftig underdrift när det kommer till det här stallbygget. Det känns lite som om vi kastade oss ut för ett stup och liksom uppfann fallskärmen på vägen ner… Men men, det var klart innan hästarnas första natt på Lindö. Alltså – ändå i tid!
Mitt uppe i detta flyttkaos hann Anders med att agera Sightseeingvärd och visa runt en snabbis på ägorna (haha, tänk vad jag ser fram emot att kunna svara ”jag spatserar runt på mina ägor” när folk frågar vad jag gör framöver.) 😉 Och framåt skymningen fick han även agera Kapten ombord på vår egen lastbåt Våga när hon tuffade över sundet lastad med hela vår fantastiska flyttrupp. Vi vinkade av dem med ett hjärtligt kramkalas där i grustaget innan vi tuffade tillbaka hem igen.
Väl tillbaka igen gick ögonen i kors på oss båda två men känslan av att äntligen vara ”hemma på Lindö” övertrumfade helt klart allt annat. Tror bestämt att jag myntade ett nytt uttryck när jag sa att jag kände en typ av utmattningslycka, liksom utmattad och lycklig på en och samma gång. Redan klockan 19.00 låg vi, tack gode gud, i sängen. Vi hann att reflektera över att varenda muskel i hela kroppen värkte innan vi båda slocknade som två utblåsta ljus. Poff sa det bara och så var Den Stora Flyttdagen till ända.
Slutligen, för att summera den här flytten citerar jag Kjell när han uttryckte det så träffande att det ”sannerligen inte var någon vanlig flytt” vilket jag kan hålla med honom om till fullo. Logistiken försvåras avsevärt när det inte finns bilväg till ens blivande hem och att rodda med vägfärja, torv- och ensilageleveranser, hästtransport, lastbil och diverse annat har inte varit en lätt match. Men, stolt som en tupp är man ändå såhär i efterhand över att vi faktiskt gjorde det. Vi flyttade till Lindö. Och till Abbe, Angelica, Annika, Cina, Ellinor, Erik, Fredrik, Kjell, Markus och Stefan vill jag åter igen säga tusen miljoner tack till er snälla, härliga och underbart hjälpsamma människor som gjorde detta möjligt. Detta riktar sig också givetvis till färjekaptenen Anders, bonden Filip, gamla grannarna Agge och Linnea, nya grannarna Åsa och Patrik samt Ida för utlåning av båtar, traktorer, bilar, släp, fyrhjuling och hästtransport. Från botten av mitt hjärta till er allihop – tack! ❤
att leva sin dröm 
Så härligt. Kul med alla foton. Vilken underbar känsla det måste vara även om det är rörigt just nu.
GillaGilla
Ja verkligen! Det spelar ingen roll att det ser ut som tredje världskriget i vartenda rum, det är hemma i alla fall. ❤
GillaGillad av 1 person
WOW!!!! Ska ni åka båt då?
GillaGilla
Javisst, det går inte ens någon färja till vår ö så vi får ha egna båtar. Färjan vi använde i helgen hade vi hyrt privat. 😉
GillaGillad av 1 person
Det ska bli spännande att följa ert liv på ön! Du skriver på ett intresseväckande sätt och så, vad jag tror efter att ha läst en del hos dig, ska försöka leva på ett sätt som många av oss borde göra, men vi rullar med i ekorrhjulet.
Det här med mat dagar man flyttar… Jag brukar bjuda på middag när jag vet att vänner håller på att flytta. Att de får komma hem till mig och äta lagad god mat, mitt på dagen. Det brukar vara uppskattat, en paus och litet energi! Det var väl det din mamma levererade till er…. 🙂 Kärlek, omtanke.
GillaGilla
Tack snälla, det värmer hjärtat att läsa! Ja, det är guld värt att ha någon som sköter ”markservicen” och utfodrar hungrigt flyttfolk. Mamma levererade verkligen kärlek. ❤ Roligt att du vill följa med på resan, varmt välkommen! 🙂
GillaGillad av 1 person
Så gott att det gick bra med all logistik! Resten löser sig när ni hämtat andan och börjat bo in er ☺
GillaGilla
Absolut, allt får ta den tid det tar från och med nu. ❤
GillaGilla
Så skönt att det gick bra. Nu är det bara dags att packa upp alla kartonger 😛 🙂
GillaGilla
Hahaha, ja nu är det ”bara” det kvar! 😉
GillaGillad av 1 person
Mors..Måste bara säga Grattis till ett väl genomfört dagsverke,,God hjälp är ovärdelig vid ett sådant projekt,,vad spelar det för roll att du bor i ett bombnedslag,det kan bara bli bättre framöver..Lycka till i din nya ”Framtid” Haé Kram.
GillaGilla
Ja det har du helt rätt i, bombnedslaget kan bara bli bättre! 🙂 Tack snälla och detsamma!
GillaGilla
Tack för besöket hos mig 🙂
Dig kommer jag att följa bara så du vet om det *skrattar gott*
Hur många djur har du/ni och så är det barn också vad jag förstår.
Är denna ö stor eller …
Intressant detta och lycka till i ert nya boende/ kram
GillaGilla
Härligt att höra, varmt välkommen! Kul att du hittade ”om flocken” sen också. Om jag räknar rätt är det sammanlagt sju just nu, tio om man räknar oss människor som djur. 😉 Jag vet inte riktigt hur stor ön är men vi har 26ha och det borde vara runt häften/en tredjedel. Tack för lyckönskningen! ❤
GillaGillad av 1 person
Wow så stort 🙂
Ska bli så spännande att följa dig/er och djuren/ kram ❤
GillaGillad av 1 person
Ps Hittade infon om er flock och nu har jag läst på
GillaGillad av 1 person
Välkommen till min blogg. Vilken tur att du hittat den för tack vare det upptäckte jag din fantastiska resa. Ska bli så spännande att följa livet på ön! Ha det bra och Lycka till. Veronica
GillaGilla
Superkul och tack detsamma! 🙂
GillaGilla
Vad härligt det låter att följa sin dröm ❤ Hoppas ni får till allt så som ni vill ha det. Jag lever Ö liv under sommaren på en ö i ST Annas skärgård som heter Gräsmarö. Är det en Tollare ni har ? Fin var den Ha det bra ska bli kul att följa dig såg att även du börjat följa mig och mitt Hund liv ❤ // Mammamia Maria
GillaGilla
Det låter härligt med sommar-öliv också! ❤ Det var faktiskt en ö i ST Anna (Djursö) som inspirerade oss en höstdag för exakt ett år sedan. Otroligt vackert därute! Vi har en Australian Shepherd, en Border Collie och två Pomeranian men ingen tollare – har dock alltid velat ha en så man vet aldrig vad som dyker upp i flocken framöver. 😉
GillaGilla
Vilket äventyr, lycka till med allt 🙂
GillaGilla
Tack snälla! ❤
GillaGillad av 1 person
Så spännande att läsa om hela flyttstrapatsen. Ingen lätt sak vad jag förstår. Men alla som var inblandade verkade ha full koll på vad var och en skulle göra. Vilket team work. Trodde att ni hade bilfärga till ön men blev rätt paff när jag förstod att ni måste fixa överfarter med egna båtar. Så spännande liv ni kommer att få på ön. Härligt att följa er.Så modigt av er att följa era hjärtan! Kram på er!
GillaGilla
Ja, verkligen ett grymt bra team work! Jag är så himla glad för all hjälp vi fått, för precis som du skriver, är det ingen lätt match att flytta när man varken har någon bilväg eller bilfärja ut till sin ö… Ja, man har bara ett enda liv så varför inte följa hjärtat och leva fullt ut. Även om det är lite läskigt ibland! 😉 ❤
GillaGilla