Igår fyllde jag trettio år. Egentligen kändes inte dagen som något vidare annorlunda, framförallt inte när vi hade själva kalaset och firade förra helgen. Förutom frukost på sängen, födelsedagssång och diverse grattishälsningar var min trettioårsdag precis som alla andra dagar här ute på ön – med andra ord både harmonisk och glädjefylld. ❤ Jag och Anders gick en lång skogspromenad med matsäck med oss. Vi hade ställt in siktet på att för första gången promenera runt hela ön, men ett halvkasst lokalsinne och en nalkande skymning gjorde så att vi tog en genväg hem. Så nu kan vi i alla fall stoltsera med att ha gått runt en fjärdedel av ön – bättre än ingenting!

I övrigt rinner dagarna på som vårfloden nedför ett berg. Harmoniskt seglar de förbi utan att göra något vidare väsen av sig. Utan stress pysslar vi på, alla tre, med att få ordning och reda här hemma. Ibland tillsammans med ett enda projekt, och ibland på var sitt håll. Då och då bryter vi för en fika eller matpaus och däremellan jobbar vi målmedvetet på. Vi har inga tider att passa, vi har inga möten att gå på. Kalendern är helt tom och vi tittar knappt på klockan utan konstaterar bara om det är ljust eller mörkt, om man är mätt eller hungrig och varesig man är pigg eller trött. När jag var liten och sa till pappa att jag var kissnödig brukade han svara att jag skulle ”göra som indianerna” och efter några gånger lärde jag mig att det betydde ”kissa om du är kissnödig.” Precis så flyter dagarna förbi här hemma. Vi äter när vi är hungriga, sover när vi är trötta och hugger tag i större projekt när vi känner att vi har ork. Ett helt fantastiskt sätt att leva som gör att man inte bara mår bra, både som individ och som grupp. Det som är allra mest fascinerande är att det tog mig hela trettio år att komma till insikt om att det är såhär man ska ha det. Det är såhär människan mår bra av att leva – stressfritt och naturnära i flock. Just ikväll är Mobbi och Anders i full gång med att iordningställa Mobbis lilla ”lägenhet” på nedervåningen, och jag ska strax ta tag i att laga mat och packa upp några nya flyttkartonger.

Var över en sväng till fastlandet igår och hämtade ett blombud, och då tog Anders den här bilden på mig med vårt fina hus i bakgrunden. Det summerar ganska bra hur det känns att fylla trettio – tummen upp! 😀