En barndomsdröm uppfylls idag <3

nathalie-stor

Idag är dagen jag väntat på sedan jag var liten. Jag har skrivit musik så länge jag kan minnas men aldrig vågat dela med mig av den till annat än nära och kära – förrän nu. Idag är den stora dagen då jag släpper mitt album ”Innanför Muren” på Spotify, iTunes, Youtube etc. Eller vi, rättare sagt. Mina partners in crime (och goda vänner) är medlåtskrivaren Johan, producenten Simon, gitarristen Chris och coachen Elin.

För fyra år sedan skrev jag och Johan den första låten tillsammans, en varm sommarnatt på min balkong. Det var starten på en tid av intensivt låtskrivande och inom loppet av några timmar effektiv tid (fördelad på sisådär ett halvår) hade vi skrivit klart hela albumet men också ungefär femton låtar till – hyfsat hög tempo med andra ord. Eftersom vi delade samma musiksmak och lyssnade mycket på Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Nordman, Peter LeMark etc så blev vår egen musik automatisk inspirerad av deras genre – lite sådär småmelankoliskt och mysdystert. Efter massor av jammande var vi supernöjda med resultatet, upprymda till tusen och kände djupt i våra hjärtan att det här vill vi fortsätta göra. Sen sattes det en käpp i hjulet…

Rädslorna. Stora som små, realistiska som orealistiska. Och allihop hindrade mig på ett eller annat sätt att komma vidare med musiken. Det var en konstig känsla, som att känna sig bakbunden av sig själv. Hur mycket den spontana, kreativa och lite smågalna sidan av mig än ville, så var det hela tiden en annan del av mig som sa ifrån. Satte stopp. Som en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. De argumenterade fram och tillbaka, hit och dit, in och ut. Och så fortsatte det. Länge.

Jag brottades med mina rädslor i fyra års tid tills en dag då jag helt enkelt fick nog och ställde mig själv mot väggen (det låter ju lite schizofrent när jag skriver det men det var precis så jag kände mig – sjukt kluven på alla plan.) En gång för alla ställde jag i alla fall de tuffa frågorna och tvingade mig själv att ge ärliga svar tillbaka. Varför ska jag hålla tillbaka mig själv från att nå min dröm? Varför ska jag stoppa huvudet i sanden tills det är för sent? Varför ska jag låtsas vara någon annan än den jag är? Är min musik verkligen så dålig att jag skulle skämmas för den om den kommer ut i rampljuset? Vad är det absolut värsta som skulle kunna hända? Skulle jag ångra mig om jag gjorde det? Eller skulle jag ångra mig om jag inte gjorde det? Ja, och såhär fortsatte jag. Jag frågade, svarade, vände och vred på mig själv och granskade mina egna rädslor, fördomar, farhågor, tankar och känslor under lupp.

Efter många om och men landade jag i alla fall. Jag landade i en trygg känsla av att det inte spelar någon roll vad som händer när jag släpper albumet, hur det tas emot och vilka elakheter jag än får höra från personer som inte gillar mina texter, min musik, min röst eller till och med mig. För det enda viktiga är att jag gör det. Att jag gillar mina texter, min musik och framförallt mig själv. Sedan är allt annat egentligen helt oväsentligt. Haters gonna hate, som det heter. Och så länge jag mår bra av att skriva, sjunga och dela med mig av min musik så är det precis vad jag tänker göra. För min egen skull, helt enkelt. Och om det är så att några fler än jag gillar min musik så är det bara en bonus. En enorm bonus som skulle göra mig enormt glad.

Så, efter att ha spenderat många timmar i studion och många timmar med finslipande är vi nu äntligen i mål. Låtarna är färdiga, albumet ligger ute och det ända som saknas är nu är lyssnare (den lilla detaljen – haha!) Jag laddade nyss upp en liten filmsnutt på youtube som jag och Anders nyss knåpade ihop här ute på altanen. Inte det proffsigaste kanske, men jag tror den fyller sin funktion. Jag skulle bli evigt tacksam om ni ville ta en titt, men också hjälpa mig att sprida ordet. Lyssna, dela och hålla tummarna för att det blir väl mottaget. Själv sitter jag med sönderbitna naglar, fjärilar i magen (som tycks vara höga på knark så häftigt som de röjer runt där nere) och en kropp som är allmänt hoppig och studsig. Nu smäller det – tjooohooo!! 😀

40 reaktioner till “En barndomsdröm uppfylls idag <3

  1. Gåshud, och vi snackar inte bara lite sådär på armarna utan över hela mig. Och det finns rätt mycket av mig 😉
    Jag har aldrig varit inne på spotify men det får jag ändra på, vill höra mer!

    Gilla

  2. Men ååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå…………
    Finns inte ord här. Kan bara konstatera att det finns en mening med allt. Att jag hittade dig på en blogg. Lever som du gör – på en ö. Framtidstro och så sjunger du. Hahaha… för mig just idag. Tack!!! Jag behövde det precis just nu. Min livsmedicin genom livet – sång ❤ ❤ ❤ Heder åt dig och ditt nu äntligen förvärvade mod. (det var på tiden) 😉 Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam. .

    Gilla

  3. Fantastiskt fint! Jag som inte är förtjust i de sångare du nämner just av anledningen att det är så melankoliskt och ja, det gör mig lite deppig men din röst är så fin så ditt album lade jag till i spellistan!
    Lycka till!

    Gilla

  4. Hej! Jag är näst intill stum av beundran! Det är jättebra musik! Jättefint, modigt att våga följa sin dröm och jag ska lyssna mer 🙂 Det är också ett intressant sammanträffande att vi mötts här i bloggvärlden. För vet du vad titeln är på min första bok, den som jag håller på att färdigställa? ”Och bortom ett leende”. Heja dig! Fortsätt blogga, fortsätt med musiken, Modigt och jättefint! Kram

    Gilla

  5. Jag lyssnade, och jag tyckte om , fina låtar fina tankar bland det bästa på länge……
    Jag har haft ord so arbetsredskap ett helt liv (är ganska gammal nu)
    Det här tar jag till mig! Gott, fortsätt så. Tack !

    Gilla

  6. Heja heja! Jag har inte Spotify, men jag kan mycket väl tänka mig att jag skulle gilla ditt album. Jag gillar både Melissa och Maritza Horn och Nordman. Ditt smakprov var jättefint. Lycka till!!!

    Gilla

  7. Å, vad vackert! Gillar verkligen låten. Så härligt att du vågat uppfylla din dröm 🙂 Ska lyssna mer på Spotify. Önskar dig varmt lycka till med din musik Kram

    Gilla

Lämna en kommentar