Sedan albumsläppet i förrgår har det varit två riktigt intensiva dagar för mig. Jag har suttit som fastklistrad vid min tillfälliga arbetsplats vid köksbordet och blivit totalt uppslukad av datorn. Min rygg hade nog uppskattat ett ordentligt skrivbord, men i det blivande kontoret har de ouppackade kartongerna ännu sin fristad. Så jag har helt enkelt intalat den gnällande ryggen att köksbordet är en supermysig plats att sitta vid och lockat med att det faktiskt är närmare därifrån både till te och ljusförrådet – det har gått åt kopiösa mängder av både och vill jag lova.

…och vilken fin respons jag fick sen, jag är helt överväldigad! Massor av snälla kommentarer, komplimanger, pepp och hejarop både här på bloggen, facebook, mail, samtal, meddelanden etc. Det känns verkligen som om jag haft en personlig hejarklack som bara pepprat på med sitt härliga engagemang, dygnet runt. Allt från mina bästa vänner, till personer jag aldrig sett förr gav mig massor av kärlek och det där näthatet jag bävade för lyste med sin frånvaro. En enda tumme ner, men that´s it. Jag har också fått superbra feedback på bland annat mixningen och upplägget som jag tar till mig av och utvecklas med.

De flesta glada tillrop handlade om att jag faktiskt vågade ta steget, men vissa sa sig till och med gilla musiken. När jag fick kommentarer som ”du låter som en kvinnlig Lars Winnerbäck” eller ”du låter som Melissa Horn, fast utan den där jobbiga gråten i rösten” trodde jag på riktigt att jag skulle dö lite grann. Lars Winnerbäck och Melissa Horn är ju stjärnorna på min musikhimmel och att få äran att bli jämförd med dem – jag ryser vid blotta tanken! En annan rolig sak är att jag hittade detta blogginlägg där jag, till min stora förvåning, benämns som artist. Jag blev ju såklart eld och lågor och skyndade mig att visa mitt fynd för Anders som direkt klagade på att mallgrodan i mig nu skulle tvinga honom att från och med nu (och för all framtid!) behöva tilltala mig Artisten Nathalie – hahahaha!

Sist men absolut inte minst vill jag berätta om en god väns dotter. Jag blev sååå rörd när jag läste att ”Olivia blev så inspirerad av Nathalie Nylén att hon också har släppt sin debutlåt idag som heter Flyktingar I Världen.” När hon fyllde fem år fick hon en musikbok av mig, där jag uppmanade henne att skriva in alla låtar hon komponerar. Nu, två år senare står hon med denna lilla bok i handen i den sötaste video jag någonsin sett. Titta! ❤

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fjessicastark77%2Fvideos%2F10154246187945954%2F&show_text=0&width=560

Allt som allt har det varit två superroliga dagar som jag kommer att leva på länge. Jag måste erkänna att det gav rejäl mersmak, inspirationen flödar och jag har redan börjat skriva på en ny låt. Det här med albumsläpp var ju verkligen inte lika läskigt som jag hade föreställt mig det – det var riktigt, riktigt kul. Det kommer jag definitivt göra om! 😀