Ett hejdundrande personligt sista farväl

Nathalie Nylén

”Hej Pappa,

Jag saknar dig, mer och mer för varje dag. Det är så mycket jag vill säga till dig, allt som aldrig blev sagt. Framförallt är det tack. Tack för att du var du och för att du gjorde mig till den jag är. Och förlåt, för alla gånger som gick fel. Jag älskar dig!

Kommer du ihåg tåtricket och bilbanan du byggde till mig? Du var den enda som kunde lugna mig, när jag drunknade i din trygga famn. Och jag hoppas att kunna vara den tryggheten, för mina barn som du var för mig. Och jag är så ledsen att du inte hann få ett enda barnbarn, men det kommer ska du se. För jag vet att du ser oss och är med oss, i hjärtat. Och jag hoppas kunna göra dig stolt över mig.

Och jag lovar att ta hand om mina systrar på allra, allra bästa sätt. Och jag vet att det finns whiskey i himlen, för det är du värd.

Kram från mig!”

16809474_10154653837208005_462436347_n

…ett brev till pappa, som jag sjöng för honom i kyrkan i fredags. Kan fortfarande inte riktigt förstå att jag faktiskt gjorde det, utan att bryta ihop. Men det gjorde jag. Jag har sjungit på varenda begravning vi haft i släkten och att inte sjunga på pappas hade känts som ett svek. Jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv för det, så det var bara att bita ihop och försöka. Och tack och lov gick det vägen. Begravningen ägde rum i Ekerö Kyrka. Vår familjekyrka där våra föräldrar gift sig, där alla vi barn är döpta och där vi haft alla våra tidigare begravningar i släkten. Allt var otroligt stämningsfullt och prästen gjorde ett fantastiskt fint jobb med att skildra pappa som den underbara människa han var. ❤

Efter begravningen hade vi en (ytterst otraditionell) begravningsfest. För det var hans ordagranna önskan. För något år sedan satt vi ute på hans altan och pratade och av någon anledning kom vi in på ämnet begravningar när han sa ”ja, när jag kolavippen ska det i alla fall inte bli någon tråkig begravningsfika i alla fall. Det ska bli fest och ni ska skåla – i whiskey!” Och när jag och mina systrar satt oss ned för att planera pappas begravning kom just den stunden tillbaka till oss och helt plötsligt kändes det som det mest naturliga i hela världen att ställa till med just begravningsfest. Gästerna var en salig blandning av pappas familj, släktingar och motorcykelvänner och stämningen var på topp. Alla berättade om sina minnen av pappa och givetvis blev det mycket tårar, men faktiskt desto fler skratt. Whiskeyn flödade hela kvällen och jag vet att pappa log i sin himmel. För det blev precis som han hade velat ha det. Och mer därtill.

Efter en veckas intensivt begravningsplanerande, en fruktansvärt tung begravningsdag och en kväll av begravningsfest (som blev allt annat än nykter) landade jag hemma på ön igår eftermiddag. Totalt utmattad. Men ändå med en skön känsla av lättnad. Allt gick bra och blev precis såsom vi hade planerat, och precis såsom pappa hade önskat. Det blev ett hejdundrande personligt sista farväl och det kunde, under omständigheterna, inte ha blivit bättre. Nu känns det som att det absolut värsta är över och att det bara kan bli bättre från och med nu. Jag tror nog att såret i hjärtat aldrig riktigt kommer att läka, men att det avslut vi fick i fredags ändå kanske gör så att det slutar blöda. Och att det förhoppningsvis blir lite lättare att bära sorgen, för varje dag som går. Sakta, sakta! ❤

 

 

 

 

25 reaktioner till “Ett hejdundrande personligt sista farväl”

  1. Önskar att fler vågade gå utanför ”normen” och göra både begravning och minnesstunden personlig – så att den stämmer in på den person vars minne man vill hedra. Det hjälper också oss som är kvar att gå vidare tror jag, vetskapen att man gjort avslutet till något positivt – något som lindrar
    när sorgen och saknaden rullar in.
    Mycket fint brev till din pappa. Starkt av dig att kunna göra det. Jag läste en dikt på pappas begravning, https://garntrassel.wordpress.com/2016/07/11/inga-tradar-brister-mer/ Den passade så bra och jag klarade också av att genomföra det. Man klara ofta mer än man tror…
    Var rädd om dig ❤

    Gilla

    Svara

  2. Skickar varma tankar till dig och tror du gett din pappa precis det han önskade och alla tankar som gör så ont idag blir goda glada minnen. En mc på vägen idag gör ont en mc på vägen om några år . Tänk vad pappa tyckté om sin mc och så ler du. Hur lång tid det tar bestämmer ingen bara tiden. Kram

    Gilla

    Svara

  5. Vi (eller ja pianokillen) spelade horgalåten på sonens pappas begravning när kistan bars ut. Det var det mäktigaste och sorgligaste jag nånsin varit med om. Men så rätt på så många sätt. Ett farväl är så himla viktigt och att då får göra det i andan av den man säger hejdå till är absolut nödvändigt.

    Gilla

    Svara

  6. Varför måste begravnignar vara tråkiga och stela? Det är ju livet som levat som firas, eller hur? Härligt med begravningfest och kram till dig och de dina! Din pappa ler i himlen, absolut!

    Gilla

    Svara

  8. Jag ler genom tårarna när jag läser om din pappas önskan, hur ni följde den och att ni tillsammans hedrade någon som betytt så mycket för er. Så ska en ”bra” begravning vara.
    Stor kram!

    Gilla

    Svara

  9. Så starkt av dig att orka sjunga till din far på hans begravning.
    Vet hur tungt det är att förlora en älskad far.
    Den fina begravningen och minnes stunden kommer att bli en tröst för dig
    och göra det lättare att hantera sorgen och saknaden och gå vidare.
    Så är det, så var det för mig.

    Gilla

    Svara

  11. Vilket vackert farväl ni ordnade! ❤ När vi begravde min pappa då tänkte jag att han hade gillat tillställningen, synd bara att han missade den. Din pappa hade säkert njutit i fulla drag.
    Mitt sista ord till min pappa blev faktiskt just ”tack” och en puss på kinden, fast han dog plötsligt och oväntat. Jag har tänkt på det, det sammanfattade de 33 år vi fick ihop. Det är över sex år sedan nu och det blir lättare att leva med sorgen, även om den ibland river till lite extra. Ta hand om dig ❤

    Gilla

    Svara

    1. Otroligt vackert! Tack sammanfattar det så himla bra. Jag kommer inte ihåg exakt de sista orden men de borde ha varit nåt i stil med ”puss och kram” eller ”älskar dig” när vi la på luren när vi hördes sista gången. Man får vara tacksam för det! ❤

      Gillad av 1 person

      Svara

      1. Men det är ju jättefina sista ord! En liten tröst i bedrövelsen. Och det finns alltid mer man skulle ha velat sagt, oavsett hur mycket man pratat ❤

        Gilla

        Svara

Lämna en kommentar