…på väldigt, vääääldigt länge har precis kommit till sitt slut. I fredags var jag iväg hela dagen och handlade och sista butiken att besöka innan hemfärd var Rusta. Att de hade 25% rabatt på alla färger visste jag, så jag passade på att handla hem 30 liter vitfärg till vardagsrummet som jag länge planerat att ge en total makeover. Att de skulle ha rabatt även på tapeterna var däremot en överraskning och omedvetet fångades blicken av en väldigt speciell tapet, precis som den gjort varje gång jag varit in dit de senaste två åren. Många gånger har jag stått och tittat på den, länge och väl, och funderat på vart den skulle kunna passa in hemma. Eftersom jag aldrig kommit till ett vettigt svar, och eftersom jag vet att den bara skulle stå i källaren och samla damm om jag köpte den utan ett svar på den frågan, har jag istället (ytterst motvilligt) gått slokörad ut från affären varje gång. Tills nu. Helt plötsligt insåg jag att det var på väggen bakom sängen den skulle sitta och så fick det bli. Glad i hågen kom jag hem till en intet ont anande sambo och förkunnade att det skulle bli tapetserarkväll. ”Tjooohooo” sa vi båda två i kör och så var vi igång – visst blev det fint?

Gissa om man blev glad i själen när man genom den morgontrötta ögongluggen såg det här mästerverket? Lördagsmorgonen kunde inte ha börjat bättre! Men det var heller inte vilken lördagsmorgon som helst, det var min och Anders tvåårsdag. Vi firade med god mat, vackra blommor och fällning av träd – inklusive eldning av grenar och sly. Det måste nog vara det absolut mest romantiska som finns, näst efter att bygga saker tillsammans. Eller att riva hus kanske. Och nej, vi är nog inte riktigt som alla andra par. 😉 Lördagen bjöd även på en liten utflykt till Tross uppfödare på valpträff. Det var tredje gången Lilleman träffade fåren och han tände verkligen till på alla cylindrar, här står han utanför vallhagen och håller koll på fåren innan det är hans tur att valla.

Även söndagen ägnades åt fällning och eldning och dessutom en sväng med snöslungan på isen, så nu har vi en perfekt skridskobana hela vägen till fastlandet. Tanken var att vi skulle sätta stolp för den nya fårhagen efter lunch men istället bjöd eftermiddagen på spontanbesök av Anders tre barn. Vilken härlig överraskning! När man bor på en väglös ö blir det inte så många spontanbesök så detta var faktiskt det första (och helt klart bästa) hittills. Vi fikade, hälsade på alla djuren och hade en supermysig stund tillsammans innan det var dags för dem att åka så att de inte missade tåget till Karlstad. Nu kryper vi upp i sängen och tittar på Wallander – en alldeles perfekt avslutning på en alldeles perfekt helg. ❤