När två små liv kom till jorden

Med andan i halsen gläntar vi försiktigt på dörren till fårhuset och kikar in. I den svaga nattbelysningen skymtar vi en liten varelse under Rita, precis som vi misstänkt. Enligt rapport från Anders var hon ännu mer orolig på eftermiddagen än vad hon var imorse när jag satte in henne i lamningsboxen, så vi har haft på känn att det var på väg och sprang nästan upp från båten för att stilla vår nyfikenhet. Det är svårt att se ordentligt för de täta träribborna som omger dem men vi kan i alla fall konstatera att den lever och står på benen. Vi vill inte störa den nyblivna mamman men det är helt omöjligt att slita blicken, så vi står kvar utanför dörrglipan – knäpptysta, blickstilla och alldeles upprymda av glädjerus över detta nya lilla liv. Lindös första lamm! När Rita vänder rumpan till ser vi, till vår stora förtjusning, att nummer två är på väg…

Eftersom ingen av oss varit med om en lamning förut visste vi inte riktigt vad som är normalt tidsmässigt men det kändes som om det tog flera timmar (vid en klockkontroll efteråt insåg vi att det inte var mer än 20-30 minuter dock.) När lammet äntligen dunsade ner i halmen strålade vi mot varandra och viskade båda i kör ”där kom den!” Egentligen ville jag skrika rakt ut av lycka och dansa glädjedansen men höll inne varenda liten känsloatom i kroppen – här skulle det inte störas inte! Det hade hunnit bli skymning och nattfrosten började smyga sig på men ändå kunde vi höra vårfåglarna som kvittrade i träden ovanför. En trana flög förbi och sjöng sin vackraste sång för oss och jag sa till Anders att det nästan kändes som om det vore storken. Under tystnad log vi båda två från hjärtat, pussades och grattade varandra till de nya familjemedlemmarna. Vi blev stående där ett bra tag medan den ömma modern slickade sitt barn rent och torrt och förundrat studerade vi dessa perfekta små skapelser som kommit till just oss. Just hit till Lindö.

Nu på morgonen kunde jag konstatera att natten hade gått bra och att småttingarna torkat upp fint under värmelampan. Rita har ätit både kraftfoder och hö och verkar återhämtat sig fint efter nattens bravader. Det blev en av varje kön, vackert bruna som deras mor, varav baggen har en bläs medan tackan är enfärgad. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att båda överlever! ❤

17499901_1447786368573847_1556212705_o


26 reaktioner på ”När två små liv kom till jorden

  1. Grattis! Vad skönt att det gick bra med den första lamningen😉 här väntar vi på att våra ska visa tecken på att det är dags. Ha det gott!

    Gilla

  2. OJ!!! jag minns när vi fick ett lamm, för läänge sedan… Bonden som sålde tackan visste inte om dräktigheten, och fadern var inte av samma ras, tydligen. Ett härligt krulligt lamm som doftade såå gott! Garnet som han som vuxen levererade var speciellt. Det blev flera barnfiltar som de som fick dem verkligen uppskattade…

    Gilla

  3. Åh, så skönt att det gick bra. Håller tummarna för att de växer sig stora och starka. Finns få saker som är så gulligt som lamm (skulle möjligen vara kattungar då).
    Går och väntar på killingar i jobbet (sköter en stadsodling med djur) och längtar efter besked från djurägaren att allt gått väl. Vill så gärna få hit småttingarna NU. Otålig, jag?? 😉

    Gilla

    1. Ja, de är så galet söta så hjärtat smälter! Men gud så spännande med killingar, håller tummar och tassar för att allt går bra… Vet precis vad du menar med otåligheten, jag går och kikar till mina säkert hundra gånger om dagen nu. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s