Tänk dig att du, som vanligt, öppnar entrédörren och precis som alltid halvskriker "älskling, jag är hem…" men att den sista stavelsen av den meningen liksom fastnar i halsen när du ser detta;

Jo, jag var medveten om att Projekt Hallgolv skulle påbörjas idag. Och att de skulle riva bjälklaget till just golvet var jag helt på det klara med. Men att hela väggen från hallen ut mot trappan skulle rivas? Njae. Chocken som sakta krypte tätt inpå på mig var inte mild. Men det hela hade tydligen en naturlig förklaring… Reglarna som håller upp just den väggen var i vägen för att kunna lägga golvet och Anders tog givetvis beslutet att det var bättre att ta bort dem än att få små jack i det färdiglagda hallgolvet. Helt rätt. Men ändå hyfsat chockartat. 😜 Och när chocken lagt sig var jag inte sen att själv hugga in så just nu är halldemoleringen total;

I skrivande stund sitter vi bänkade under altantaket och njuter av brasan vi lyckats skapa med rivningsmaterialet ikväll. Tänk att det bringar sån harmoni – varje gång! 😍 Och på tal om harmoni, igår var jag och Tross iväg på vallningskurs för en superbra instruktör vid namn Peter Nilsson och sista passet vi gjorde på eftermiddagen gick verkligen som på räls. Äntligen förstod han att markbankandet betyder "fel håll" och äntligen fick vi en riktigt härlig teamwork-känsla. Är så otroligt stolt över min stora, lilla pojke! ❤️