Femtio meter utanför vår entrédörr finns det här – lugn, ro och avkoppling. Vi brukar kalla det för ”trollskogen.” Vet inte varför egentligen, tror det var Anders som myntade namnet när vi hamnade här av en slump i våras. Vi kände bara båda två att det liksom var något magiskt med just den här platsen…

Hit brukar jag gå ibland när jag behöver en stund av tystnad. Det är så skönt att bara sitta här, alldeles ensam med sin lilla tékopp. Och lyssna till vinden som susar i trädkronorna ovanför, lövens prassel när de fladdrar emot varandra. Just idag är det dessutom ett väldigt speciellt ljus här, det är alldeles gyllene strålar som letar sig fram mellan grenar och stammar. Och så är det sådär perfekt behaglig temperatur, inte för varmt och inte för kallt, och höstluften känns härligt krispig och ren. ❤️

Ja, här sitter jag och myser och tänker på allt som hänt det senaste dygnet. Det har varit tjugofyra timmar av välförtjänt ”hemester”, alltså semester på hemmaplan. Vi hade egentligen tänkt att åka iväg någonstans och hyra en stuga torsdag till söndag denna vecka, men efter det som hände med Eivor i förrgår hade vi ingen lust med det längre. Musten hade gått ur oss helt och vi kände oss inte alls upplagda för semester, däremot kände vi båda att det skulle vara nyttigt med ett miljöombyte. Och så fick det bli. Vi bokade rum på Gripsholms bed & breakfast i grannstaden Mariefred och tog oss en varsin 1,5 timmes massage på vägen dit. Vi åt och drack gott på Slottspaviljongen igårkväll och på Gripsholms värdshus imorse, för att sedan gå på Strängnäs marknad och passa på att turista i vår nya hemstad på vägen hem. Ett fullspäckat dygn, men ändå utan stress. Bara helt ljuvligt att få komma iväg, om än bara några mil, och känna att man ändå rest bort. Hemester är verkligen att rekommendera!

Men ordspråket stämmer verkligen, borta bra men hemma bäst. Jag kan inte beskriva hur underbart skönt det ändå var att komma hem idag, till lugnet och tystnaden. Långt bort ifrån de trettiofemtusen människorna som trängdes i marknadsgångarna och ännu längre bort från stadens alla ljud och oljud. Tror nog det var därför jag kände ett behov av att besöka trollskogen idag, som en perfekt liten motvikt.

Har ni något sånt ställe på jorden, som är er egna lilla oas? Där ni kan komma ner i varv och bara vara? 🌸💕