Ni vet Sven, vars livsverk vi fick äran att förvalta här på Lindö, han var inte bara grisbonde utan även fårbonde. När vi träffade hans son för första gången förra året fick vi veta att även han var fårbonde och födde upp Gotlandsfår på södra Gotland. Jag har alltid haft ett gott öga till Gotlandsfår och i våras ringde jag upp honom för att höra mig för om möjligheterna att få köpa en liten flock av honom. Tack och lov var han lika positiv som mig till förslaget och sedan dess har jag längtat som ett barn dagarna innan julafton. Och igår var det äntligen dags.

Telefonen ringde på eftermiddagen och det meddelades att transportfirman tagit fel på dag. Fåren som skulle vara hos oss först på söndag kväll, är hos oss om några timmar. Med småstressad röst frågade han (samtidigt som han stod mitt i fårhagen och sorterade fåren i vild panik) om jag ville att vi skulle avbryta och skjuta fram transporten någon vecka eller om han skulle lasta dem och skeppa iväg dem? Jag hann nog inte tänka så mycket men kände starkt att det inte var något alternativ att vänta. ”Kör!” svarade jag och sen blev det bråttom med förberedelserna, de vi egentligen hade planerat att hinna med i lugn och ro på söndagen…

Klockan 21.30 anlände flocken till andra sidan viken. Djurtransporten som rullade in där mitt ute i skogen var den största jag någonsin sett, en riktig mastodont! Hur denna enorma lastbil dessutom lyckades vända där på den minimala skogsvägen är för mig ett under – hatten av för den skicklige chauffören. Men inuti ekade det tomt, det skulle lätt fått plats säkert hundra får där inne men när vi kikade in syntes inte ett enda. Tydligen fanns det två rum (!) i släpet och dessutom två våningar (!!) och längst in i rum nummer två på nedersta våningen stod de enda passagerarna – vår ståtlige bagge Örjan och hans tolv vackra tackdamer. 😍

Från transporten gick det smidigt att lasta över dem till vår färja och även överfarten till ön gick över förväntan, trots bäcksvart mörker. Man tänkte att de skulle vara hyfsat trötta efter inte mindre än två bilresor och två färjeresor men väl hemma traskade de av färjan och in i hagen som om ingenting hade hänt – riktiga krutdamer det där! Örjan däremot fick spendera natten i en provisorisk box på färjan eftersom vi vill vänta med att låta honom betäcka tackorna i någon vecka till så att lammen föds först när våren hunnit komma igång på riktigt. Imorse fick han därför åka på en ny färjetur till en annan hage, där han fick träffa sin nya tillfälliga flock – Flicka, Flinga och Malte. Han tyckte nog att det var konstiga får vi hade här på Lindö, de såg inte alls ut som de han var van vid hemma på Gotland! 😅

Imorse var jag också ut och kollade till tackorna. Det verkade som att natten hade gått bra och av lugnet i hagen att döma verkade Värmlänningarna och Gotlänningarna ha lärt känna varandra redan (undra förresten hur det går med kommunikationen dem emellan, dialektalt alltså – ”hej, vi äer lamm o kummar fraon Goatland!” ”Lamm? Höppas di skämtar, annars lär di bli dretstore som vöxne!”) 😂

Det känns i alla fall så himla bra att äntligen ha dem här. I och med Eivors bortgång i förra veckan känns det lite extra bra att det är just dessa får också. För även om det inte är Svens får, utan hans sons, så känns det ändå som att det är en liten bit av Lindös historia som kommit tillbaka hit till oss. Och det känns verkligen som en ära att få förvalta dessa godingar – tusen tack Gösta! ❤️

Anders hälsade på dem i hagen idag och de verkar både tillgivna och trevliga till temperamentet. Vid middagen sa han att ”min favorit är 12004” för hon hade tydligen varit väldigt kärvänlig och det påminde mig om att vi måste döpa dem. Våra Värmlänningar har gammaldags namn som tema men det vore roligt att ha ett annat tema på Gotlänningarna för att skilja dem åt. Har ni några temaförslag?