Först och främst måste jag bara skriva att det är så himla roligt att våra lammfällar uppskattas – både vänner, bloggvänner och främlingar (eller ska jag skriva nya vänner kanske?) har hört av sig med beställningar. Alla åtta såldes på mindre än 24 timmar, helt otroligt! Idag har jag skickat iväg ett gäng på posten som jag hoppas kunna dimpa ned i brevlådorna innan helgen – superkul! 😃

Idag har jag och Tross varit i Lissma på vallningskurs för instruktören Peter Nilsson. Det blev en väldigt lång dag i fårhagen men som alltid när man har roligt försvann den i ett nafs – det kändes knappt som man hunnit komma dit innan det var dags att säga hejdå. Morgonens två första pass kändes dock frustrerande. Varken jag eller Tross var helt på banan då vi inte hunnit träna så mycket sedan sist och dessutom missförstod jag en av övningarna. Vi tränade på att Tross skulle släppa fåren med blicken, förflytta sig åt sidan och sedan återta kontrollen igen. Tross blev nog frustrerad (såklart, eftersom det visade sig att jag missuppfattat övningen och gjorde helt fel) och jag blev stressad av att hans frustration. Så det blev lite pannkakssmet av alltihop kan man säga – hahaha! På sista passet innan lunch trillade poletten ned, både för mig och Tross. Äntligen. Helt plötsligt var det som om vi inte gjort annat i hela vårt liv och förvånad över framstegen jublade jag ”SM-guuuuuuuld till Nathalie och Trooooooooooss” över hela gården när vi gick ur hagen. Lite hybris sitter alltid på sin plats. 😂

På eftermiddagen var det dags att öva attityd och balans och en kurskompis lyckades faktiskt fånga ett av passen på film. Eftersom det varit en hel del stress och frustration på förmiddagen kändes det helt rätt att bara gå ”all in” för att låta honom få vara i kontroll. Lugnt och sansat. Han fick röra sig fritt och balansera fåren mot mig, både i svängar och på kortare raksträckor. När frustrationen kom och han ville springa fram till huvudena på fåren för att stoppa dem, hjälpte jag honom bara att välja rätt håll med hjälp av långpiskan. Och så övade vi lite stanna-kommandon, med blandat resultat skulle man nog kunna säga. Ibland är Tross helt övertygad om att ”stanna” egentligen betyder ”ligg” och ibland tycks han inte (vilja) höra kommandot alls – hahaha! Det är inte lätt när man är liten, men jag tycker i alla fall han hade en superfin attityd och det är det som räknas. Min älskade lilla chokladpralin! ❤️