Först och främst vill jag bara säga tack. Tusen, miljoner tack för alla fina, snälla och kloka kommentarer på mitt senaste inlägg – det värmer verkligen mitt hjärta. Mer än ni anar. Tack för att ni finns, tack för att ni följer och tack för att ni delar med er. Ni är bäst! 😘

Men igår i alla fall, igår var det alla hjärtans dag. Både jag och Anders är generellt ganska duktiga på att visa vår kärlek till varandra även i vardagen, ge varandra komplimanger och genom våra handlingar visa hur mycket vi uppskattar varandra. Men det är ju alltid trevligt att ha en alldeles speciell dag att fira sin kärlek på – och det gjorde vi.

Anders kom hem med en bukett vita tulpaner som fick pryda köksbordet och sedan gav vi oss iväg på middag i stan, på den grekiska restaurangen nere i hamnen. Själv hade jag under några dagars tid gått runt och funderat på saker jag älskar hos honom, för att kunna skriva ner dem i ett sött litet kort och ge honom dagen till ära. Problemet, eller det angenäma problemet rättare sagt, var att jag kom på på tok för många saker. Listan som jag hade tänkt skulle bestå av ”tio saker jag älskar hos dig” hade hunnit bli över femtio punkter, så jag fick helt enkelt sätta mig ner och sålla bland punkterna och välja de saker som jag älskar allra mest. Det var inte lätt kan jag säga, för jag älskar ju egentligen allt hos den här mannen. Men efter många om och men blev listan i alla fall färdig och jag gav honom det röda lilla kortet med listan, en kärleksfull kom-ihåg-lapp att hänga upp på bakspegen i bilen och ett presentkort på en hemmamassage.

Såhär i efterhand kan jag konstatera att det där lilla kortet inte bara värmde Anders hjärta. Det var som om jag själv blev påmind om alla de där små sakerna man i vanliga fall uppskattar hos varandra utan att egentligen lägga märke till det. Som hans kloka, snälla och omtänksamma blick till exempel. Hans varma famn. Och hans sammetslena röst när man pratar i telefon. Småsaker egentligen, men precis de småsakerna som en gång gjorde att man föll som en fura. Och bara av att ha aktivt reflekterat över det, så har jag fyllts med en sån enorm kärlek – nästan som att vara nykär. Och det fyller mig med en sån enorm tacksamhet när jag tänker på att jag får dela livet på Lindö med den absolut mest perfekta människan för mig i hela världen. Min Anders. ❤️

Till skillnad från mig så jobbar Anders fortfarande heltid och pendlar, varje dag, upp till jobbet i Stockholm. Visst är det inte en optimal livssituation att pendla över huvud taget och vi har ju en vision om att en vacker dag kunna leva på gården här hemma på ön, men än så länge så är det såhär det ser ut. Och på sommaren går det väl an, med torra vägar och en härlig båtresa som avslut men tänk er nu på vintern… Han går upp klockan 05.00 varje morgon, hankar sig över isen i becksvart mörker, kör på hala vägar till jobbet, gör en åttatimmarsdag på kontoret för att sedan göra samma resa tillbaka och vara hemma lagom till dess att det är dags att först hoppa i traktorn och köra ut någon bal till djuren för att sedan hoppa rakt ner i sängen. Med andra ord, ganska tufft. Men har jag någonsin hört honom klaga? Nej. Han kämpar på och gör alltid det som behövs göras – fixar, donar, ställer upp, hjälper till, löser problem och ser till att allt rullar.

Den här egenskapen var en av tio som faktiskt klarade sig igenom min stenhårda sållning och hamnade på topp tio – ”den femte saker jag älskar hos dig är din kämpaglöd och att du inte ger upp – även i tuffare tider.” Och det är precis vad jag tycker den här bilden symboliserar så himla bra, det iskalla ombytet från flytoverall till kontorskläder. Min älskade vardagshjälte, han borde egentligen ha en medalj! ✨

Hur hade ni det igår kära bloggvänner, blev ni överösta med kärlek? Eller överöste ni istället någon annan med kärlek? Om ni inte redan gjort det, skriv topplistan ni också så ska ni se att både kärlek och tacksamhet kommer som ett brev på posten. Stor kram på er! ❤️