Lagom kallt, strålande sol och massor av gårdspyssel utomhus – det perfekta receptet på en perfekt helg! ☀️❄️
Jag har verkligen njutit i helgen. Inte bara av det vackra vädret utan framförallt av att inte göra någonting speciellt. Av att inte ha något planerat och av att bara skrota runt hemma på gården och mysa med alla djur. Bara få vara. Den senaste veckan har jag haft en del huvudbry och känt mig lite orolig, av många anledningar som jag ännu inte känner mig redo att dela med mig av (och därav att det blivit snålt med uppdateringar här) men nu känns det verkligen som jag har landat. Och fått ro att reflektera ordentligt och fatta kloka, välgrundade beslut. Den här helgen var verkligen precis vad jag behövde.
Jinni, Flicka och Ina – tre av mina håriga små cheerleaders här hemma. För det är precis vad de är, en personlig hejarklack som alltid finns där i vått och torrt och ger mig villkorslös kärlek. Och vid vissa tillfällen uppskattar man det lite extra mycket. Vilka är dina cheerleaders i livet? Och hur hanterar ni oro och en lite småskakig omvärld? ❤️
att leva sin dröm 
Vad trist att du dragits med oro, det är alltid jobbigt, men fint att du delar. För även drömlivet innehåller ju jobbiga beslut och perioder.
Vänner och sambo är de som hejar på mig. När jag glömmer vilken väg jag ska fortsätta på är sambon den första att först bromsa mig och sedan påminna mig om vad som är viktigt. Så mitt sätt att hantera bryderier är att fråga mig själv vad som är viktigt, hur viktigt det är och varför det är så viktigt. Svarar jag på frågorna så hittat jag upp på banan igen. Hoppas du får ordning på dina funderingar ❤️
GillaGilla
Fin hejarklack!!
Heja på till bra beslut!
Bra att kunna reflektera, tänka efter och göra kust ingenting!!!
GillaGilla
Tid för sig själv och/eller med en coachande vän är nog bästa medicinen. En promenad för att sortera tankarna. Tips som jag senaste veckan borde ha efterlevt men inte gjort på grund av att jag istället fått vara fixaren o coachen. Men jag klurar på hur jag ska ta igen det.
GillaGilla
Vilken vacker hejarklack du har. Jag har min Akka, en Drottning (om hon får säga det själv) på 14 år av rasen Helig Birma. Hon kommer till mig och lägger sig bredvid eller på mig, vilket som passar henne för stunden. När nattjejerna kommer för att hjälpa mig så ska hon ha uppmärksamhet och helst mat och godis först. Därefter kan de få hjälpa mig! Så Drottningen har hemtjänst 😉
Önskar jag hade häst och hund också…
Jag har gått med i en nystartad skrivargrupp där vi hade första träffen igår. Så skönt att få känna sig normal! Skrivövningar syftande till att vi ska få chansen att utveckla vårt skrivande. Ett stort beslut för mig.
Skrivandet är mitt sätt att bearbeta och hantera både gammalt och nytt som kräver eftertanke.Att då hindras av att t ex mina händer inte fungerar skapar stundtals frustration som jag måste ta tag i. Att accepter en kropp som blir allt sämre, minskad ork mm gör att jag måste skaffa mig nya strategier. Då kan det vara skönt att ha en varm katt ligga på magen och hjälpa mig slappna av.
Lite så tänker jag kring frågan du ställde.
Kram
//P-L
GillaGilla
Nyttigt att stanna upp och bara vara när hjärnan går på högvarv. Jag säger alltid att man ska ta en sak i taget och då brukar problemen lösa sig av sig självt. Inte tro att man kan lösa allt på en och samma gång.
GillaGilla