Isen försämras för varje dag men än har den inte gett med sig. Idag drog vi oss över i livlinan till fastlandet och stannade till en stund för att hämta andan. Och så tog vi oss en närmare titt på isen. Små bitar låg och guppade i vattnet så vi tog upp en av dem och inspekterade – häftigt att moder jord kan skapa så vackra ting. Den var i princip helt ihålig, som massor av små sugrör som gick rakt igenom den. Är det någon av er kanske som vet vad ”sugrörsfenomenet” beror på?

Och tydligen är det just det som gör vårisarna så förrädiska. Att den på grund av ihåligheten ser väldigt fin ut på ytan, men egentligen inte har någon vidare bärighet. Och på ytan är det som att den har ett täcke av sorbetglass, som om någon spillt ut några ton av den där issaften slush man drack som barn. Hur som helst, vi tog i alla fall det säkra före det osäkra och höll oss i båten. Och beundrade skönheten på tryggt avstånd. 😜

Kom att tänka på den gången då jag tog mig ett ofrivilligt dopp här i vintras. Det var ju inte så värst dramatiskt eftersom vi var två och dessutom nästan i land, men tänk om man hade varit själv ute på dessa vårisar? Hua! Nej, det är som Anders säger – säkerheten först. Alltid. En bra påminnelse när man är lite slarvig (som jag) med flytväst och isdubbar. 👆🏻

Helgen har för övrigt bjudit på härligt vårväder, trädfällning och en himla massa lammgos. Klivia inledde med att lamma i fredags och Ingrid fortsatte igår, tre nya små lammisar har sett dagens ljus i helgen och nu är de totalt tio små ullgullisar som rejsar omkring där nere i hagen. Och fler lär det bli.

Ha en fin vecka mina vänner! 💕🌸