Vi har förlorat ett litet liv

Nathalie Nylén

Jag går den vanliga vägen ner mot hagen för att ge fåren frukost. Och i vanlig ordning blir det en symfoni av ”bääääää” i olika klanger och alla kommer rusande fram mot grinden. Alla utom en, Maj. Hon står i bortre änden på hagen och på vägen mot foderkrubborna ser jag till min lycka att hon har två nyfödda små lammisar vid sin sida. Och till min förvåning ser jag också en sak till – ett tredje lamm är på väg.

Jag skyndar mig att hälla fodret i krubborna och precis när jag vänder mig om för att gå mot henne, ser jag hur lammet föds. Jag raskade på stegen och väl framme går allt på rutin – bort med fostersäcken och frigör luftvägarna. Men lammet andas inte. Det har visserligen hänt förr att det tar några sekunder för dem att inse att de ska börja andas men när sekunderna går blir jag mer och mer orolig. Jag provar först att suga ut slem från luftvägarna, sedan att puffa på lammet (som mamman gör när de ska resa sig) och därefter att gnugga hårt, fram och tillbaka över ryggen. När den fortfarande inte andas provar jag ett trick jag sett på en informationsfilm om lamning – att hänga den upp och ner i bakbenen och ruska om lite. Ingen reaktion. I brist på fler idéer påbörjar jag vad man skulle kunna likna vid hjärt- och lungräddning – blåser in luft och trycker pulserande över bröstkorgen. Och så gör jag en bra stund. Innan jag tar det lilla huvudet i min hand, brister i gråt och inser det man egentligen inte vill inse. Vi har förlorat ett litet liv.

Det har aldrig hänt oss förr, vi har aldrig fått varken något dödfött lamm eller förlorat något av dem. Vi har heller aldrig fått trillingar. Min gissning är att Maj varit trött efter att ha fött två lamm och att han varit på väg ut med bakbenen först men kvävts av att ha dragit in fostervatten (vilket tydligen är vanligt när de kommer baklänges.) Hittills har vi haft tur men idag var en sorgens dag. Mobbi sa senare att det kanske var naturens sätt att säga att tre var för många, kanske hade han rätt. Han hjälpte mig i alla fall att begrava den lilla baggen bredvid Eivors grav, vid den stora stenen invid ängen. Och så tog vi en tyst minut för den lilla och passade även på att tacka för de två lamm som faktiskt överlevde. Och mamma Maj förståss. ❤️

Även resten av dagen har jag i princip spenderat i fårhagen. Jag behövde få väga upp känslorna med något glädjande och att då sätta sig i fårhagen och bara vara, är helt oslagbart. Lamm överallt. Liv överallt. Och de skuttar, stångas och smakar på allt som kommer i deras väg (inklusive mitt hår, händer, jacka, byxor, stövlar och glasögon.) Passade på att filma deras bus lite också – det gjorde gott för ett ledset hjärta. 😍

18 reaktioner till “Vi har förlorat ett litet liv”

  1. Å va tråkigt med lammet. Beklagar. Men gud va söta de andra är. Skulle verkligen vilja komma iväg med mina barn så de fick se de små liven men tiden räcker ju knappt till. Fullt ös här hemma med växthus bygge och allt som har med våren att göra. Ja det som måste göras. Kram

    Gilla

    Svara

  2. Alltid såå sorgligt när något sådant händer, men tyvärr så blir det så någon gång. Mysig liten film och fina bilder!

    Gilla

    Svara

  7. Kul att se er på tv i morse! Nu följer jag er på blogg och Fb. Lever också vårt liv på landet, odlar så mycket vi kan, och drömmer om egna höns…😊

    Gilla

    Svara

  8. Så roligt att se er på tv idag 😀 Härligt att se hur ni har det med alla djur på ön. Ska bli spännande att följa bloggen! Bor själv på landet med amkor som nu fått sina kalvar, hundar och katt. Gick ner i arbetstid för ett tag sedan och det är det bästa jag gjort på länge! Må så gott 🤗

    Gilla

    Svara

    1. Hej Mia, roligt att du hittat hit – varmt välkommen! 😊 Så himla roligt med likasinnade, vi har inga kor än men längtar till den dagen det är dags – var sak har sin tid. Tack detsamma, ha en fin dag! ☀️

      Gilla

      Svara

  9. Men bebis ❤ 😦 Vad tråkigt, beklagar.. Grattis samtidigt till de 2 tillskotten och att fina mamma mår bra 🙂
    Har börjat följa din blogg precis, vi håller själva på med vår dröm om att bli så gott som självförsörjande, fast i Tunisien då.. Hittills har vi bara kommit till fruktträd och höns men Rom byggdes ju inte på en dag. 😀

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar