Häromdagen kom en avisering om att Flicka och Flingas avmaskningsmedel anlänt till uthämtningsstället i Vrena, där vi bodde förut. Istället för att bli upprörd över den en och en halv timme långa omvägen blev jag snarare glad – en perfekt anledning att besöka våra före detta grannar och tillika bästisar. Dagen därpå bar det av.

Och väl framme mötte den här gullungen, hennes fina bror och deras världsbästa mamma mig i dörren. Ett kärt återseende, precis som vanligt. De bor också på gård och har, precis som vi, en passion för självförsörjande så varje gång vi ses är det som att det går i ett. Vi dricker kaffekopp på kaffekopp och liksom sprudlar av miljontals spännande samtalsämnen. Allt bara bubblar på, som en kastrull med kokande vatten på spisen. Hur går det med dina odlingar? Hur många har lammen blivit hittills? Hur gick det med den där lilla kycklingen till slut? Och hur ligger renoveringsplanerna framöver? Ja, ni förstår nog vad jag menar. En sån där riktigt, riktigt fin vänskap där man kan prata om precis vad som helst och där man dessutom delar så otroligt många gemensamma intressen. Fina Linnea, är så himla tacksam för att få ha henne (och hennes härliga familj) i mitt liv. ❤️

En annan av mina bästa vänner heter Malin och igår när vi pratade om just relationer, kom jag att tänka på en gång när hon skulle beskriva hennes och min relation för en kollega och sa; ”tänk dig en sten som ligger på marken och från stenen går det ett snöre upp till en heliumballong som fladdrar i vinden. Jag är stenen, Nathalie är heliumballongen.” Och den liknelsen är verkligen mitt i prick – Malin och jag i ett nötskal. Med hjälp av det lilla snöret får heliumballongen fladdra runt alldeles lagom mycket och stenen, ja den får sig helt enkelt en och en annan upplyftande liten åktur – hahaha! 😅 Har du någon bästis och hur ser er relation ut? Har ni någon sådan liknelse som symboliserar er? Och är din bästis precis som min lika svår att få på bild som Malin? Det här är allt jag hittade i arkiven och då inkluderar det en bild på våra fina bästishundar – min Vilja och hennes Moa & Tjabo.

Och på tal om vänner, idag var jag på en fotograferingsworkshop och träffade ett helt gäng nya vänner. Vi pratade om mobilfunktioner, fototekniker och ljussättningar och fick oss en massa proffsknep, övning och för att inte tala om goda skratt. Superroligt att få träffa likasinnade, kreativa själar och få en gemensam energiboost. Att jag dessutom verkar ha lärt mig ett och annat är ju bara en stor bonus – ser så mycket fram emot att få praktisera mina nya kunskaper när jag fotar alla små kissekatter, kycklingbebisar och lammungar här framöver. Största utmaningen är väl att ingen av dem står lika stilla som de prydligt piffiga inredningsdetaljerna vi övade på idag, men men… Jag får glädjas åt att de är betydligt sötare än det sistnämnda i alla fall. 😜 Här är ett par av alla de bilder jag tog idag: