Projekt Vårstädning fortsätter och så fort vi har lastat ett släp med skrot åker jag, Mobbi och Vilja iväg till återvinningscentralen. Och många lass har det blivit. Ibland känns det som att det aldrig ska ta slut men nu börjar man faktiskt se en förändring och det ger oss energi att fortsätta. På macken stannar vi alltid för Mobbis obligatoriska mosbricka, min kaffe latte och Viljas korv utan bröd – lönen för mödan!

Och där hemma växer kattungarna så det knakar. Tre veckor fyllde de igår och ögonen har varit öppna i ungefär en vecka nu. De blir verkligen så himla mycket mer personliga när ögonen öppnas och helt plötsligt blir det väldigt tydligt att det är små, små katter det handlar om och inte vita små dammtussar som kravlar runt i kattlådan. Trots att jag är försiktig när jag lyfter på locket är det alltid samma sak nuförtiden, tre förvånade små ögonpar tittar nyvaket på mig och undrar vem som tände lampan. Ljuvliga små fjunisar. ❤️

…och något annat som växer så det knakar är både odlingarna, men också ogräset i köksträdgården. Grundgödslade med hästbajs förra veckan (tack snälla Flicka och Flinga för bidraget) och har fortfarande inte tagit mig för att rensa ogräs i de lådorna jag inte planterat i än. Men imorgon så. Imorgon får nog helt enkelt bli stora ogräsrensardagen. Och så ska jag se till att så både sockerärt och märgärt, vilka egentligen skulle ha varit i jorden för länge sen men bättre sent än aldrig. En helt underbar tid är det. Precis just nu. 😍🌱