I helgen har jag haft besök av min goda vän Linda och vi har njutit av några riktigt härliga dagar tillsammans – myst med djuren, druckit ett glas vin i solen vid bryggan och pratat varandras öron trötta. Med andra ord, precis som vanligt när goda vänner ses. Men vi har också (hör och häpna!) uträttat ett och ett annat storverk, bland annat målat om ett rum och rensat bort vartenda litet ogräs i köksträdgården. Dessutom har hon hjälpt mig med en ny design till bloggen, visst blev det superfint? Är så himla tacksam. ❤️

Och för att få till den här fina headerbilden bestämde vi oss för att arrangera en riktig proffsfotografering i fårhagen. Efter en solig dag med massor av gårdsfix släppte jag helt enkelt ut den slarvigt uppsatta tofsen (med det ack så smutsiga håret!) och bytte om från de färgstänkta shortsen och det svettiga linnet till en fin, gräddvit sommarklänning. Och vips så gick jag från bonnapiga till en liten älva på ett kick. Vad tycks?

Flicka, Flinga och fårflocken skulle naturligtvis vara med på fotograferingen och vem som helst som någonsin försökt att ta en fin bild på fler än ett djur samtidigt vet vad det innebär. Nämligen en stor portion tålamod. Bara det att försöka få dem att stå med huvudena mot kameran istället för att vända rumporna till, bara det är en utmaning. Att vi sedan gjorde misstaget att försöka locka dem att ställa sig rätt med hjälp av en hink kraftfoder gjorde att fullständigt kaos utbröt och ”ingen panik, alla på en gång” blev ledordet. Ulla ställde sig med klöven på min bara fot och när jag smidigt skulle skutta åt sidan trampade jag givetvis på en gammal rosenstam med sylvassa små taggar. Jag skrek i högan sky. Både av smärtan, men till slut även av det hysteriska skrattanfallet som bubblade upp inom mig. Och mitt i allt detta var vi omgiven av femhundra miljarder myggor som tog varenda chans de fick till ett litet bett – herregud så vi skrattade!

Men trots allt fick vi till några helt fantastiska bilder och förutom den vi valde ut till header är den här bilden på mig, Disa och Flicka min absoluta favorit. Vet inte varför jag tycker så himla mycket om den men den har verkligen något speciellt över sig. Den utstrålar någon typ av energi som jag tycker väldigt mycket om, det där harmoniska och kärleksfulla. Och trygga. Allt det som är så himla viktigt för mig och också det jag uppskattar allra mest med livet på Lindö.

Jag är så himla glad att vi trots trötthet, mygg och allt annat ändå valde att spatsera ut i hagen igår och bara göra detta. Resultatet blev bland de allra finaste bilderna jag någonsin fått på mig själv och jag är så enormt tacksam att få hjälp av ett riktigt fotoproffs. Dessutom var det ju så galet roligt – så här mycket har jag inte skrattat på länge. Riktigt länge. 🙏🏼