I fredags fyllde kattbebisarna en månad. Herregud vad tiden går fort. En hel månad har alltså redan gått sedan de föddes och därmed är det bara två tredjedelar kvar av tiden vi har med dem innan det är dags för dem att flytta till sina nya hem. Det gäller att passa på att njuta medan man kan. ❤️
Sedan den lilla pojken gick bort består kullen alltså av tre flickor och det sägs ju att alla goda ting är tre, eller hur? Och de här är riktigt goda ska ni veta – ulliga, gulliga och helt underbara! En av dem kommer vi förmodligen att behålla själva, en är tingad sedan tidigare och en av dem kommer att bli till salu. Vilken av dem vet vi inte än, de är ju så himla lika så det går knappt att se skillnad på dem. Riktiga små gullefjun är de i alla fall alla tre!
Tiden mellan nu och åtta veckor tycker jag är den allra bästa. Fram till fyra veckor kommer de knappt ur kattlådan så då blir det inte så mycket interaktion och av erfarenhet är tiden mellan åtta och tolv veckor ett enda stort high chapparal av små busiga ligister. Så precis just nu är verkligen den bästa tiden. De har blivit så pass stora att de hellre är utanför kattlådan än inuti och är så otroligt roliga att titta på när de upptäcker världen runtom dem på stapplande små ben. Dessutom är det med dem som med bebisar – de har fortfarande inte blivit stora nog att värja sig mot alla tusen pussar matte öser över dem vareviga dag. 😍
Förra året hade vi ett separat rum för kattungarna som var fullproppad med klösträd och kattleksaker men det har vi inte hunnit iordningsställa än, så än så länge får de nöja sig med att bo i köket. Eller närmare bestämt det rum som vi har bredvid köket där vi förvarar all mat och köksredskap – skafferirummet. Känner jag de här små rackarungarna rätt dröjer det inte många dagar innan de måste flytta dock, annars kan vi räkna med att det blir ett enda stort kaos av utspillda havregryn, ärtor och flingor. För snart är de inte markbundna längre…
Nu har de blivit avmaskade för första gången också och idag beställde jag tid hos veterinären för besiktning, vaccination och chipmärkning. Var orolig att vår lokala veterinär skulle ha sommarstängt när de blir flyttfärdiga så jag var ute i god tid (för en gångs skull – hahaha!) Vilka av er har katt förresten? Och har ni haft kattungar någon gång? 🐾
att leva sin dröm 
Jag har två katter nu. Killar. Har haft kattflickor förut o fick en kull ungar. Fantastisk upplevelse. Lustigt nog var det fyra i helt olika färger.
GillaGilla
Nämen, så roligt med färgvariation! 😍 Här ser ju föräldrarna nästan likadana ut så det är inte så konstigt att även bebisarna gör det. 🐾
GillaGilla
I vårt fall rymde mamman ut innan vi hann kastrera henne så pappan hade vi inte koll på 😁
GillaGilla
Hahaha, det har hänt mig också – nuförtiden är det planerat dock. 😜✨
GillaGilla
Oemotståndliga 🙂
GillaGilla
Ja verkligen! Svårt att motstå att pussa på dem varje gång man går förbi. 😍
GillaGilla
Jag har katt, en sibirisk katt, men har aldrig haft kattungar
GillaGilla
Åh, Sibiriska katter som är så otroligt vackra! 😍
GillaGilla
Vi har 2 katter, en Ragdoll och en bondkatt, båda lika bedårande. Vardagen blir lite roligare med några busfrön i hemmet. Vi är pensionärer så vi spenderar mycket tid med våra busfrön 🙂
GillaGilla
Hej Karin! Javisst är det så, de förgyller verkligen vardagen våra fyrfota små vänner. Perfekt när man är pensionär också och har tid att skämma bort dem. 💖
GillaGilla
Kattunge och kattunge, beror lite på hur man räknar. Findus kom på besök första gången när han var runt fyra veckor. Då skulle vi kolla om Herr B som var sex år tyckte att det där med kattunge var en bra idé. Det gjorde han definitivt. Så Findus kom på korta besök nästan varje dag eftersom vi visste att han tyvärr skulle behöva lämna mamman i tidigaste laget då matte var svårt sjuk. Så när han var runt 6-7 veckor flyttade han hit för gott och Benjamin tog över uppfostran, tvättning och barnpassning. Det är nu snart 13 år sedan och en gosigare och tillgivnare katt än Findus har jag aldrig mött. Och då var Benjamin en riktig sällskapsmisse… Kan tänka mig att de faktum att han lämnade mamma och bröder så tidigt har gjort att han har stort behov av oss som är hans flock numera.
GillaGilla
Oj, så tidigt! Men det kanske var meningen då så att Benjamin kunde få känna lite ”faderligt ansvar.” 😊 Och ja, de brukar bli extremt tillgivna (och ibland nästan goshysteriska) när de lämnar så tidigt – har varit med om det själv också en gång…
GillaGilla
Goshysterisk låter rätt träffade – det finns iaf inte något som heter ”för mycket gos”…
GillaGilla
Hahaha, gulle! 😍🐾
GillaGilla
Jag har tre katter (och en hund beardedcollie Collie, 14,5 år gammal)
Det är två bonnisar , kullsyskon, och en siames. Siamesen har haft en kull ungar 6 st, men hon var en ganska dålig mamma, överlät skötsel av dem till sin morfar som snällt ”bytte blöjor” men hon gav dem DI i alla fall.
Fortsatte inte att avla på henne, men hon är den roligaste katt jag har levt med i hela mitt 76 åriga liv.
GillaGilla
Jaså, ja då skulle jag nog inte heller vågat avla vidare på henne – tokfia! Men de kan ju vara världens goaste sällskapsdjur för det, även om de inte passar i avel så att säga. 😊💕
GillaGilla