Trubbel i paradiset

På väg hem i bilen fick jag ett samtal från Mobbi:

”fåren har brutit sig in i köksträdgården!”

”fåren har VADDÅ?!”

”ja, hela flocken står här inne nu och jag kan inte få ut dem själv.”

Som tur var, var jag nästan vid bryggan så jag skuttade i båten och åkte i ilfart hemåt ön. Hoppas de inte ätit upp mina plantor, hoppas de inte ätit upp mina plantor, hoppas de inte ätit upp mina plantor… När jag väl kommit hem hade Mobbi redan lyckats fått ut marodörerna med hjälp av Vilja och själv kunde jag bara konstatera faktum. Katastrofen var total. Varenda liten planta hade blivit massakerad och jag gick runt och höll mig för munnen och utbrast skräckslaget:

”Mina squashplantoooooooor!”

”Alla mina smultrooooooooon!”

”Åh, potaaaaaaaaatisen!”

”Mina stackars viiiiitlökaaaaaaar!”

Ja, och så fortsatte det. Ända tills jag insåg att det inte fanns någonting kvar, alls, av någonting. Alls. Vilken katastrof. Men när jag ojade mig som mest över ”de rackarns fårskallarna” så påminde Anders mig om att vi ska vara tacksamma för att vi lever, har hälsan i behåll och bor i vårt alldeles egna paradis på jorden. Och att vi dessutom fick lite gödsel på köpet i köksträdgården, ja då mjuknade jag och insåg att han ju hade alldeles rätt. Vad gör väl det om hundra år? Jag får helt enkelt bara odla lite till. Så var det med det. 😅

16 reaktioner till “Trubbel i paradiset

  1. Men vad trist. Allt jobb borta men det var några som njöt.😂
    Tur att det ännu är maj så det går att göra om. Lärdom kostar.
    Ta nya tag.

    Gilla

    1. Hahaha, ja det var några som fick sig en riktig gourmetmåltid. 😜 Och ja, nu har vi lärt oss den läxan och satt dubbla lås på köksträdgården framöver. Bara att kavla upp ärmarna och börja om! 👌🏼

      Gilla

  2. Ååååååååååå… hahahahahaa…f´låt att jag skrattar men kunde inte låta bli. Du har gjort min dag!
    Din reaktion är så spontan och häftig.
    Jag har inga får att klaga på men däremot mördarsniglar, men som tur är befinner de sig i någon konstig dvala. Måhända att de inte tål torkan på jordlotterna som ligger i full sol. Men vad de hittar på om nätterna vet bara katten
    😀

    Gilla

  3. Enkel gissning är att fåren var väldigt nöjda med den varierande kompotten. Detta får mig att tänka på schlagern:”Börja om från början,börja om på nytt, varför ska man sörja det som en gång flytt”. 🙂

    Gilla

  4. Och jag som klagar när rådjuren äter upp mina penséer och ringblommor.
    Jag måste säga att jag beundrar ditt – och Anders – buddhistiska sätt att acceptera situationen. Verkligen beundransvärt. Och så rätt sätt att hantera det på. Ingen energi ut i onödan, även om det vore så lätt att bara skrika och gorma. Ni är föredömen för oss andra.
    Hoppas det går vägen med såddomgång nr 2.

    Gilla

    1. Tack snälla för dina fina ord! Jo, vi försöker verkligen leva i harmoni (vilket ibland givetvis prövas) men vi är duktiga på att påminna varandra om vad som VERKLIGEN är viktigt i livet. Och det är jag tacksam för. ❤️

      Gilla

  5. Vänta, vänta… Det finns växtkraft, det mesta kan ta sig. Blir blott lite senare än förväntat. Riv inte upp, för allt i världen! Finns det små nya babyblad så… Potatis brukar klara sig. Och tänk, det var ju bara era får! Värre hade det varit med små flygande marodörer som återkommer! Lev i hoppet!

    Gilla

  6. Åh nej!!! Sablarns alltså! Men du, kan inte potatis och sådana saker där man skördar ”under jord” ha överlevt om de bara ätit upp blasten?? Killgissar bara men hoppas. Annars – nya tag! Kram!

    Gilla

    1. Jo, jag hoppas på att vissa saker tar sig ändå (som typ potatisen) men andra saker är det nog kört med. Jordnötterna och majsen till exempel som vi var så duktiga att plantera, är puts väck. Inte ett spår kvar. 😅

      Gilla

Lämna en kommentar