I fredags kväll var vi iväg till Malmköping och hämtade hem våra efterlängtade grisar; Kajsa och Krut-Maja Krigargris. När vi bodde på vår förra gård hade vi två grisar som hette likadant, men eftersom vi inte hade nog med mark kunde vi inte ha dem kvar och ända sedan vi flyttade hit har vi längtat efter nya små griskompisar. Nu var tiden äntligen kommen!

Transporten hem fick vi hjälp av ett grannpar med och färjetransporten gick även den bra. De fick stå på däck i en box av fårgrindar och de skötte sig alldeles finfint – annat var det när de kom av båten…

Vi väntade länge och väl och när Krut-Maja väl gick iland, sprang hon rakt igenom elstängslet och vidare upp mot ladan. Vi var snabba med att hindra Kajsa från att göra samma sak och sedan var det bara att kavla upp ärmarna leka ”fånga grisen.” Herregud vad vi fick jobba. I över en timme höll vi på och till slut lyckades vi tränga in henne i en smal gång mellan vedhögen och verkstaden där vi stod i varsin ända av passagen och vaktade. Och när vi väl fick tag i henne sen… Har ni hört uttrycket att ”skrika som en stucken gris?” Det stämmer verkligen. Och inte behövde man sticka grisen heller, det räckte gott och väl med att bara ta i henne så gick det hjärtskärande ljudet rakt in i märg och ben. Som en sirén som fastnat på katastrofläge och eskalerar i vild panik. Ja, grisar kan verkligen konsten att skrika alltså. 😅 Och när vi väl fick tag i henne var det redan skymning, så vi fick vi helt enkelt halma upp färjan så fick de sova första natten där. Igår morse släppte vi ut dem på nytt och tack och lov förstod de det här med elstängsel bättre gång nummer två.

Tanken är att de ska hjälpa oss att böka upp slänten framför huset, för den delen av trädgården rår vi inte på själva eftersom den är full av sly, ogräs och småstubbar. Och medan grisarna har jobbat på med slänten har vi jobbat på på annat håll. Värmen och torkan har gjort att betet tagit slut fortare än vi räknat med så nu är det bråttom att stängsla de där sista 50 meterna av den nya beteshagen om våra stackars får ska slippa svälta.

I övrigt går det framåt. Sakta men säkert. Gårdssysslorna skingrar tankarna och gör att man känner sig härligt behövd. Plantor ska sättas ut, ogräs ska rensas och ärtstöd ska byggas. Grisarna ska ha mat, fåren ska klippas och hästarna myggsprutas. Och huset, ja det måste väl storstädas antar jag. En vacker dag. Men det får faktiskt vara stökigt ett tag till, för den där ”vackra dagen” är inte idag i alla fall. I mitt barndomshem hade vi en skylt där det stod ”bättre lite skit i hörnen än ett RENT helvete” och det tänker jag ofta på när jag inte hinner, orkar eller vill städa. Som nu till exempel. Energin går helt enkelt till annat.