Att bara vara

När Anders kom hem från jobbet ikväll var han trött. Precis som mig. Trött och energilös. Så vi bestämde oss för att grunda med några äggmackor och sen gå på en lång, skön kvällspromenad över ön.

Vi gick dit nästan pekade och hamnade på västra klipporna, och här sitter vi nu och filosoferar. Barfota i sommarsolen. Jag har mediterat lite och Anders sitter och täljer på en barkbit – känner jag honom rätt kommer vi ha en fin liten båt innan vi beger oss hemåt.

Vi har småpratat lite om kraftledningar och hur långt ifrån dem man egentligen måste bo för att inte påverkas. Doften av trä, och hur underbart väldoftande en liten täljd tallpinne kan vara. Och valparna ja, hur lång tid tar det innan de blir rumsrena? Ja, den röda tråden är skönt frånvarande och samtalet flyter fram precis som molnen på den klarblå himlen. Utan varken mening eller mål.

Och tröttheten jag kände när vi gick hemifrån har sakta men säkert bytts ut mot energi. Min svärmor har berättat att hon brukade sätta sig intill ett stort träd och liksom tanka energi. Av trädet. Och precis så är det, naturen har verkligen en förmåga att ge energi. Den kan man alltid lita på. ❤️

Tänk så skönt det är att bara vara. Bara sitta och filosofera tillsammans mitt i naturen. Småprata lite om allt och ingenting, men mestadel av tiden bara njuta av tystnaden. Klappa lite på varandra emellanåt men mestadels bara sitta i sin egna lilla värld, precis bredvid den andras lilla värld. Att liksom vara ensamma med naturen, fast man är det tillsammans. Oslagbart mysigt. När satte ni er ned senast bara för att ”vara”? Det här med att bara småfilosofera lite och inte göra något speciellt, har ni plats för det i vardagen? För oss blir det någon gång då och då, alldeles för sällan egentligen, men jag tycker vi är duktiga ändå – framförallt på att påminna varandra.

Kram och trevlig helg kära vänner! 😘

14 thoughts on “Att bara vara

  1. Att bara få vara en stund i vardagen och låta tankarna komma och gå som de vill är något som för mig är viktigt. Utan de där stunderna, som kan vara både inne och ute, så hade jag inte orkat med tror jag.
    Önskar dig och de dina en fin helg 💗

    Gilla

  2. Så fantastiskt att få sitta i naturen och bara vara. Och dessutom med någon man älskar bredvid som känner likadant. Jag och sonen tog en promenad i skogen ikväll. Bara gick där tillsammans och pratade om allt möjligt.

    Gilla

    1. Ja, skogen är verkligen helt fantastisk – både när man är ensam och tillsammans. Härligt att ni också fick er en skogspromenad igår och hoppas ni får en fortsatt fin helg. ☀️🌸

      Gilla

  3. Härligt att bara kunna gå och sätta sig någon stans. Här finns det tyvärr inte tid till någon egen tid, inte änns när man är på toa så får man vara själv. Är det inte ett av fyra barn som vill något då så är det hunden som står och gnäller eller krafsar på dörren. Ja egen tid får jag nog antingen när barna flyttat ut eller när jag dör. Trevlig helg till er.

    Gilla

    1. Ja, det är verkligen mysigt men med barn förstår jag att det inte händer lika ofta. Vi har inte kommit dit än men en vacker dag blir det säkert egentidsbrist även för oss – så det gäller att njuta nu. Trevlig helg! ☀️🌸

      Gilla

  4. Åh, jag blev alldeles rofylld bara av att läsa detta 🙂 Jag har tack och lov lagt om mitt liv och dragit till skogs (och fjälls) just för att få den där ”back-to-basics”-kontakten med naturen. Nu är milsvida skogar bara några meter från min dörr och fjällen en kort biltur bort. Jag planterar, vattnar, skottar snö och bär ved och jäklar vad det gör med välmåendet. Önskar att alla kunde få ha det så i någon period, få distans till allt som bara är i huvudet.

    Är så förtjust att min syster lotsade mig hit!

    Gilla

    1. Helt rätt val! 😊 Det är ju i kontakten med naturen som vi (eller jag i alla fall) mår som bäst och det var precis vad jag hade tappat bort på min krokiga resa, på vägen hit. Precis som du skriver är det ju när man får stoppa ner händerna i myllan, lasta veden på skottkärran eller skotta snön från uppfarten som man liksom lever som mest och tänker som minst. Superkul att du hittade hit också – välkommen! 💖

      Gilla

  5. Att tälja lite är en sorts meditation det med 😉. Min 13åring hittade sin lilla täljkniv som han fick för mååånga år sen av sin pappa (som var jägare o skogsmänniska när han levde). Sonen hade glömt bort kniven så när den dök upp här igår på landet så blev han lite vemodig men glad. Jag tror det ska täljas lite nu.

    Gilla

    1. Javisst är det meditativt! Njuter så av att se Anders försvinna in i täljandet och fila, putsa och fixa harmoniskt med sin lilla barkbit. Kul att sonen hittade sin täljkniv, hoppas han hittar tillbaka till täljandet också – även utan pappa. ❤️

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s