Mitt största, häftigaste och läskigaste beslut någonsin

Nathalie Nylén

Efter år av längtan och månader av planering är dagen äntligen kommen. Dagen då jag berättar för er om ett av de största, häftigaste och läskigaste beslut jag någonsin tagit – beslutet om att importera tre tikar av rasen Miniature American Shepherd från deras hemland, USA.

Det här är Lycka. Den redmerlefärgade valpen från kennel Jems i Texas som jag bokade redan innan hon föddes. Jag har haft kontakt med uppfödaren, Sara Devault, under en längre tid och hon har ägt och fött upp inte mindre än fem generationer tillbaka i denna linje, se bilder på föräldradjuren nedan. När mamma Roux (första bilden) väl valpade fick jag ett meddelande mitt i natten som sa ”three red merle females” varpå jag svarade ”one of them is definately mine!”

Ända sedan jag träffade den första individen av denna ras för sju år sedan har jag varit nyfiken men inte köpvillig eftersom Svenska Kennelklubben inte godkänt den som ras. Hade jag bara velat haft en familjehund hade det kanske inte spelat så stor roll, men eftersom min ambition alltid varit att hitta en ras jag vill föda upp så var denna ras utesluten. Tills förra året då de äntligen godkändes av SKK. Tidigare har rasen kallats för ”miniaussie” eftersom det är en mindre variant av Australian Shepherd (den rasen som Vilja är) men nu blev det korrekta namnet alltså Miniature American Shepherd. Och samtidigt som SKK tog beslutet om att godkänna rasen, tog jag beslutet om att föda upp rasen. Det finns en hel massa anledningar till det, men de främsta är nog:

  1. Det är en generellt väldigt frisk ras (i synnerhet om man jämför med Pomeranianrasen som jag fött upp hittills) och hälsa är en av de absolut viktigaste aspekterna för mig i min hundavel
  2. Jag älskar Australian Shepherd som ras men har mer och mer fäst mig vid den behändiga mindre storleken som Pomeranierna har och perfekt nog är denna ras storleksmässigt mitt emellan dessa två
  3. Sist men absolut inte minst, tycker jag att det är så oerhört spännande med en helt ny ras där jag som uppfödare verkligen har möjlighet att vara med från början och driva rasens utveckling framåt genom mitt avelsprogram

Bilderna ovan föreställer min andra lilla prinsessa, Spira. En bluemerlefärgad liten tik från Kennel Minions i Missouri. Henne föll jag för pladask när uppfödaren, Jan Moyer, hade lagt ut en bild på henne och skrivit att hon var till salu – det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! Givetvis försäkrade jag mig om hur det såg ut i linjerna bakåt med temperament, hälsa och så vidare och efter åtskilliga meddelanden och samtal var det klart och jag grät bokstavligen talat av ren och skär glädje och hade gåshud på hela kroppen. Hon var min.

De nästkommande veckorna hade jag och uppfödaren tät kontakt och skrev till varandra flera gånger om dagen. Hon höll mig uppdaterad om hur valparna utvecklades och skickade massor av bilder inte bara på Spira utan på hela kullen och av alla sex valpar så var det en liten rackare (förutom Spira) som fastnade på min näthinna. En svart trefärgad liten tik med bläs och vita strumpor. Men jag skulle ju bara ha två valpar och hade ju redan bokat och betalat både Lycka och Spira, så gång på gång fick jag vända bort blicken när den där svarta lilla tiken dök upp på bild och tänka ”Nej Nathalie, verkligen – nej.” Veckorna gick och jag fick uppdateringar från uppfödaren om hur fint just den här svarta lilla tiken utvecklades med temperament som en liten ängel – följsam, uppmärksam, vänlig, trygg… Till slut var alla valparna i kullen tingade utom just hon, av någon outgrundlig anledning, och ni kan säkert tänka er hur det satte spinn i mitt huvud? Jag kunde inte undgå att känna att det var något alldeles speciellt med henne. Och efter många om och men så bestämde jag mig, hon får följa med syster Spira hem till Sverige. Och jag ska kalla henne för Himla.

Ja, så så fick det bli. Lycka, Spira och Himla. För alla goda ting är tre, eller hur? ❤️ Tanken är att två av dem ska bo här hemma och att en av dem ska bo hos en fodervärd med bibehållen avelsrätt. Så känner ni någon som är på jakt efter en liten familjemedlem – be dem kontakta mig. Vilken av dem det blir kommer jag behöva reflektera över men helt säkert är att det blir någon av dem i alla fall.

Hittills har jag lyckats vara tyst om detta, men det har varit så otroligt svårt. Varje dag har jag velat skrika ut min lycka till varenda människa jag mött och berättat om mina små prinsessor men jag har väntat tills alla förberedelser blev klara. Tills allt var ristat i sten och inga frågetecken fanns kvar. Vilket inträffade igår. Flygbiljetterna, hyrbilen och hotellrummet är bokat. Valparna har blivit chipmärkta, rabiesvaccinerade och veterinärundersökta. Och stamtavlorna från Amerikanska Kennelklubben har landat i brevlådan, den sista som sagt så sent som igår. Och om en dryg vecka lyfter planet. Från Arlanda flyger jag till New York och därifrån till Kansas City där jag övernattar lördag till söndag. Därifrån tar jag en hyrbil genom till Joplin Airport 2,5 timme söderut för att hämta upp Lycka och sedan bär färden av uppåt igen för att hämta Spira och Himla i Neosho. I Neosho övernattar jag söndag till måndag för att sedan påbörja min långa roadtrip, nästan hundra mil bilväg, upp genom Missouri och Illinois till Chicago varifrån jag tar ett direktflyg hem.

Helt otroligt egentligen. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är sant. Tre små guldklimpar ska hämtas från andra sidan jorden, en dröm går i uppfyllelse och det blir garanterat ett minne för livet. Nu börjar nedräkningen! Här är förresten bild på Spira och Himlas föräldrar, inte så svårt att förstå varför jag fastnade för dem – eller hur? 😍❤️

39 reaktioner till “Mitt största, häftigaste och läskigaste beslut någonsin”

  1. Vad spännande. Blir så imponerad av Dig och Ditt levnadssätt där ute på ön. Måste vara en lisa för själen.

    Gilla

    Svara

  2. Grattis! Vilken grej! Inte bara hundarna utan själva resan att hämta dem. Du lever verkligen som du lär och tvekar inte för något. Jag är så imponerad och inspirerad. Hoppas allt går vägen!

    Gilla

    Svara

    1. Ja vilken grej, kan knappt förstå själv att det faktiskt händer nu. Klart man tvekar ibland, men rädslor får aldrig stå i vägen för drömmar – det är ett som är säkert! ✨👌🏼

      Gilla

      Svara

  3. Lustigt. När jag skrev min kommentar på insta så skrev jag först att speciellt valpen på mitten bilden fångde mig, men jag raderade den biten för de andra två hade ju helt underbara personliga drag de också. Men nu när jag läser här så ”vågar” jag skriva det för det var ju lilla Himlas blick som knep hjärtat på mig så fullkomligt och totalt!!

    Gilla

    Svara

      1. Hennes syster gillade jag också – hon har något finurligt i blicken, den andra tiken ser ut som en liten busig rackare, men Himla ser lugn och trygg ut (något som tilltalar mig lite extra då jag själv är en rätt lugn typ).
        Jag hoppas du får en superbra resa för att hämta hem tjejerna och att resan ger dig ny styrka och kraft i tillvaron ❤

        Gilla

        Svara

        1. Precis så, Spira är tydligen den äventyrslystna av dem och det tycker jag hon utstrålar också – bus och rackartyg! 🤪 Och tack snälla, resan ska bli spännande på många sätt och jag ser fram mot den med lite skräckblandad förtjusning. 😃❤️

          Gillad av 1 person

          Svara

  4. Så fantastiskt spännande! Stort lycka till med att hämta hem töserna. Vem vet, kanske jag hör av mig till dig någon gång i framtiden när någon av dem blivit med valpar? 😊 👍

    Gilla

    Svara

  5. Wow igen! Älskar ju också rasen och blir förstås väldigt avundsjuk😜. Blir spännande att träffa dem i september. Älskar redan Himla😄

    Gilla

    Svara

  6. Åh stort grattis, vad glad jag blir för sin skull😀😀. Ska bli så himla kul och följa valparnas resa:). Åh vilken resa sen du ska göra helt fantastisk

    Gilla

    Svara

  8. Vilken tuffing du är! Det ska bli kul att läsa om de små guldklimparna framöver. Kör försiktigt over there.

    Gilla

    Svara

  9. Stort gratelinäran till dina tre nya pälsklingar! 🙂 Ska bli fantastiskt roligt att följa er!
    Vi har varit utan hund nu ett år och velat fram och tillbaka hur vi ska göra, om vi ska ha en ny liten äventyrshund som klarar (och gillar) det friluftsliv vi lever. Det slutade härom dagen med att jag la ut en fråga i vår rasklubbs FB-sida och frågade om någon hade en hund som behövde komma hemifrån ett tag av någon anledning, till en hundträningsvan skogsmullefamilj 🙂 Jag fick napp så om några veckor hämtar jag också en. En Lancashire Heekertik på 8 mån som ska få komma på sommarkollo hos oss ett tag. Lyckan är stor, en ny pälskling kommer snart tassa runt i huset! 🙂

    Gilla

    Svara

      1. Hon ska inte säljas så vi tar hand om henne medan uppfödaren har valpar hemma. Hur länge får vi se 🙂 Råkade stava fel Lancashire Heeler heter rasen och är en boskapsfösare från England. Är besläktad med vår svenska Västgötaspets 😉

        Gilla

        Svara

  10. Heja dig Nathalie! Jag imponeras åter igen av dig och din beslutsamhet! Underbara valpar av en ras jag aldrig tidigare hört talats om.
    Grattis och lycka till! 🙂

    Gilla

    Svara

  12. Men nu får du väl sluta med alla sötchocker. Vilket äventyr att åka och hämta de söta tre valparna. Om vi inte haft andra planer så hade jag gärna velat ta hand om en av dem. Vilken lycka !!! Kram

    Gilla

    Svara

  14. Äntligen gumman! Vilka sötnosar ❤ Ska bli underbart att få träffa dom =) Lycka till på Din äventyrliga resa älskade dotter ❤ Kram Mamma ❤

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar