När jag hörde talas om mindfulness för första gången trodde jag att det bara var riktiga superhippies som utövade det. Bara själva ordet mindfulness tyckte jag hade någonting väldigt suspekt över sig och jag kommer ihåg att jag rynkade näsan vid blotta tanken. Inte för att jag hade någon aning om vad det var, och än mindre provat på det, men jag hade min bestämda uppfattning och den kunde ingen ändra på. När jag sedan kraschade in i väggen var mindfulness (ironiskt nog) ett av de verktyg som faktiskt hjälpte mig upp på fötter igen. Min räddare i nöden. Så trots att jag var hyfsat skeptiskt till en början, var jag dock inte sen att erkänna mitt misstag och sedan dess har jag varit frälst. Jag har använt det som ett verktyg i vardagen för att ”fånga upp” mig själv igen, för att hinna landa mitt uppe i allt som ständigt pågår och för att påminna mig själv att vara närvarande i nuet. En av mina absoluta favoriter som jag gör dagligen är ”jag ser, jag hör, jag känner” där jag helt enkelt tyst för mig själv tänker först tre saker jag ser, tre saker jag hör och tre saker jag känner för att sedan gå ner till två saker och slutligen en sak – för att sedan börja om igen. En riktigt användbar micromeditation som jag varmt kan rekommendera både att vakna med, att ladda energi mitt på dagen med och att komma till ro och somna med.

När jag för första gången hörde talas om yoga hade jag hunnit bli både äldre och möjligen även mindre fördomsfull, för det ordet har lockade mig vid första anblick. I flera år har jag varit nyfiken på att prova på yoga och se om det kunde vara något för mig men ni vet hur det är, livet kommer emellan och så rinner det ut i sanden. I vintras köpte jag två yogaböcker och la på mitt nattduksbord med ambitionen att läsa dem men vet ni vad… Där blev de liggande för att samla damm. Varje gång jag har städat har jag tänkt ”just ja, de där skulle jag ju läsa” och varje gång har jag låtit dem ligga kvar på nattduksbordet med tanken att det är högre sannolikhet att jag någon gång läser dem om de ligger här än om jag stoppar undan dem i lådan.

För några veckor sedan träffade jag en kille genom jobbet, Pratik, som berättade att han vuxit upp i Indien med yoga som kultur och att han idag driver en liten yogastudio här i stan med äkthet, genuinitet och glödande passion. Gissa om jag blev glad? Det kändes verkligen som ett tecken. Så samma kväll läste jag igenom mina yogaböcker för första gången och kvällen därpå en andra gång. Äntligen kom den dagen mina stackars yogaböcker hade väntat på (och jag också för den delen) och jag gjorde slag i saken och provade på att yoga – nämnde då också här på bloggen att jag blivit yogafrälst, kommer ni ihåg? Jag bestämde mig där och då att ta mig an en läranderesa, som än så länge bara har börjat. För ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag bara skrapat lite på ytan. Och ju fler pass jag tar, desto mer inser jag hur extremt bra min kropp och själ mår av det. Så en sak är definitivt säker – det här med yoga är verkligen min grej.

När jag sedan satte ihop ett yogaprogram till mig själv och började yoga här hemma på ön, insåg jag hur ett plus ett blev tre. Att yoga ute i naturen istället för i en trång, svettig gymlokal var att ta upplevelsen till en helt ny nivå. Fridfullheten. Fräscheten. Och den helande kraften från Moder Jord. Ungefär där tog det spinn i mitt kreativa huvud. Att vara nyfiken på yoga är det fler än jag som är men långt ifrån alla bor som vi gör och kan uppleva hur de båda delarna lyfter varandra. Att dessutom ha jordens bästa yogalärare (självklart är jag partisk här) till sitt förfogande kändes onekligen som den sista pusselbiten och jag kommer så tydligt ihåg hur jag tänkte; varför inte koppla ihop de tre? Varför inte ha ett heldagsretreat där man får lära sig mer om både yoga, meditation och mindfulness samtidigt får uppleva all den fantastiska naturen vi har här ute på ön med sina blommande ängar, djupa skogar och magnifika tallbeklädda klippor?

Sagt och gjort. För mig har det aldrig varit särskilt långt mellan tanke och handling så efter att ha berättat om min idé för Pratik blev även han eld och lågor. Och idag, drygt två veckor senare, är det verklighet. Vi har precis lanserat ett yogaretreat som talande nog heter just ”YOGA MITT I NATUREN” och planerar att hålla vårt första heldagsretreat tillsammans här på ön om en månad, lördagen den 28 juli. Och vet ni vad? Samma sekund som jag gjorde detta evenemang offentligt började det trilla in anmälningar – så himla roligt! Och en härlig bekräftelse på att det är fler än bara vi som tror på konceptet att yoga i naturen. Jag är så otroligt peppad på det här och ser så oerhört mycket fram emot att se denna idé bli verklighet. To be continued, helt enkelt. Jag lovar att hålla er uppdaterade!

Hur ser det ut för er, yogar ni? Har ni provat på att meditera? Och använder ni mindfulness någonting i er vardag? Supernyfiken! 😃❤️