Ett knappt dygn efter att jag åkt hemifrån landade jag på huvudkudden på ett hotellrum i Kansas City och efter åtta sköna timmars sömn och en lång dusch, satt jag äntligen i hyrbilen mot Neosho, i delstaten Missouri. Trettio mil och ett McDonaldsbesök senare var jag framme vid grinden som ledde in till gården och tro mig, jag har inte varit så uppspelt och förväntansfull sedan jag var en liten flicka – fjärilarna dansade jitterbugg i magen och jag fullkomligt bubblade av lyckorus! 😃

Jan mötte mig vid grinden och visade mig runt på hennes och maken Tods vackra Legacy Ranch med Quarterhästar, Belted Gallowaykor och Miniature American Shepherdhundar. Över 200 hektar frodig, kuperad betesmark och ett 300m2 stort urtjusigt enplanshus – vilken gård! Precis som man sett på alla filmer och föreställer sig en typisk amerikansk ranch. Jag fick träffa föräldrar, helsystrar, helbröder och några halvsyskon till valparna och oj oj oj, vilka trevliga hundar – sociala, lekfulla och fullkomligt bedårande. Allihopa var glada över att träffa mig och jag drog en lättnadens suck över att hennes hundar var precis den typen av hund jag uppskattar, för hur mycket man än försöker förhöra sig om sådant kan man aldrig vara säker förrän man träffar dem själv.

Och väl framme vid huset var det äntligen dags att träffa mina små prinsessor. Förväntansfull upp över öronen satte jag mig på altanen och väntade på att få träffa dem och sekunderna kändes som timmar när hon gick bort någonstans i huset och hämtade dem. Och till slut kom ögonblicket jag väntat på. Ut från altandörren vällde det ut tre små fluffiga, glada och busiga valpisar och fullkomligt överöste mig med kärlek. De varvade hoppande, skuttande och busande med pussande, knäsittande och knorrande av välbehag när jag klappade dem. Jag grät bokstavligen talat av lycka. Och jag log som en sol i både ansikte, själ och hjärta. Och tänkte på frasen jag hörde Skalle-Per säga i Ronja Rövardotter-filmen jag såg på planet på vägen hit; ”mitt hjärtas fröjd och glädje.” Har ni sett en gladare tjej någon gång? ❤️

Det har varit svårt att få till uppdateringar här på bloggen för både tid, wi-fi och batterier har saknats om vartannat. Men nu känns det som jag har landat och ska försöka uppdatera även imorgon, och då om den stora Dagen D; veterinärbesiktningsdagen – önska oss lycka till! ❤️😘