Det ska va’ husvagn!

Hemester i all ära men när hela sommaren passerat utan att vi varit iväg en enda sväng med husvagnen fick vi en släng av regelrätt campingabstinens. Så vi bokade helt enkelt biljetter till Winnerbäcks konsert i Örebro, packade in oss och valparna i bilen och pep iväg i fredags eftermiddag.

Vår husvagn är väldigt speciell för oss. Hon ger oss både frihet, äventyr och en trygghet i att ha ett ”andra hem” närhelst vi behöver det. Hennes namn är Vila och hon har levt upp till det sedan dagen vi köpte henne, vilket är ett minne i sig när vi sträckkörde framåter till Skåne den där snöstormiga söndagsnatten i januari. I henne har vi verkligen fått vila. Varje gång vi åker iväg med henne får vi en sån härlig objektiv syn på livet när vi tillåter oss själva att släppa allt för att bara vara. Och det i sig ger oss möjlighet att dröja oss kvar i de där djupa samtalen, om allt och ingenting. De där samtalen som ger kloka, välgrundade beslut och välbehövlig bensin till själen. ❤️

Campingen vi landade på hette Ånnaboda och mötte våra kriterier finfint med lättillgängliga skogar för valppromenader och fräscha servicehus. Till middag blev det tortellini och thaisoppa, en lättlagad campingfavorit, med tillhörande fredagsdrink och regnet som smattrade på husvagnstaket kunde inte ha kommit lägligare. Full pott på mysfaktorn! Lördagen bjöd på miljöträning av valparna i stan och sedan bar det av mot konserten. Regnet öste ner men vi hade sol i hjärtat. Som den tvättäkta Winnerbäckfantasten jag är sjöng jag givetvis med, vartenda ord i varenda låt och stod fånigt leende däremellan – en helt oförglömlig upplevelse. 😃

Och efter en lång natts sömn bar det av hemåt strax innan lunch idag. Vi stannade på vägen och åt lunch och packade sedan tillbaka alla tillhörigheter ner i båten och krigade oss över viken i piskande regn och höga vågor. Hem. Och tänk att det är alltid lika härligt att komma hem, hur mysigt man än haft det borta. Vi hällde upp en varsin kopp té, kröp upp i en varsin soffa och myser i skrivande stund framför säsongens första brasa – helgen kunde inte ha blivit bättre!

Hur har ni haft det i helgen? Och hur ser det ut på husvagnsfronten, är det någon av er som är lika frälst i campinglivet som vi? 😘

14 reaktioner till “Det ska va’ husvagn!

    1. Ja det är verkligen mysigt med husvagn! Jag är också uppvuxen med husvagnssemestrar och köpte min första egna när jag var runt 20 vilket jag inte ångrar för en sekund. Så – köp! 😃👏🏼

      Gilla

  1. Vi hade husbil för några år sedan som förvandlades till ett köp av sommarställe. Jag längtar ständigt efter husbilen, när andra kör förbi i husbil plingar det till i kroppen på mig, ett längtans pling.
    Så jag förstår er mer än väl.
    Lördagen hade dottern bröllopsdag och vi klev in som barnvakter, en kväll med mycket skratt, vi satt som på första parkett, femåringen klädde ut sig i fantasifulla kläder och skred i mer eller mindre tjusiga trovärdiga poser. Snacka om att vilja bli sett, när sen 1 1/2 åringen sonika satt en glitterklänning i en hög på skallen och klumpade in vacker som en dag, då skrattade vi så gott.
    Kram från mig som läser hackigt inne hos dig, ibland blir det för mycket för mig att hålla sig ajour med, fast jag vill.

    Gilla

    1. Jag har själv bara hållt mig till husvagn men vet att folk säger att det är som extra mycket campingkänsla i husbil – förstår att du längtar tillbaka! 😍 Och vilken mysig barnvaktshelg ni haft och underbart med en sådan ”föreställning.” Stor kram tillbaka och välkommen in närhelst du vill, man behöver inte vara ajour alls. ❤️🙏🏼

      Gilla

    1. Absolut räknas det! 🤪 Jag har själv aldrig haft något landställe men det känns som att det har samma ”effekt” – att få komma iväg från vardagen till något som ändå är hemtrevligt och välbekant. 🙏🏼

      Gillad av 1 person

  2. Vi kör ju husbil och precis som er Vila har vår Mackan gett oss härliga underbara stunder. Hundarna älskar att åka med och den frihet man känner när vi är ute är helt fantastisk. Denna sommar har vi utnyttjat trädgården hemma för första gången och kanske sista. Vi får se 🙂

    Gilla

    1. Oj wow, 500 mil är riktigt långt! 😍 Vart bar det av? Det längsta jag åkt var fram och tillbaka till Italien med familjen när jag var liten men i vuxen ålder har jag nog inte tagit mig längre ner än typ Göteborg. 😅

      Gilla

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar