Kommer på mig själv med att sitta och titta ut genom fönstret. Ser körsbärsträdens blad fladdra i vinden, vattnet krusa sig i sundet och molnen sakta vandra över himlen. En bålgeting surrar enträget utanför fönstret och vill in och jag tänker att det är tur att Anders fixat så stabilt nät av guteväv, som skrämmer till och med de där stora på flykten. Det är som att jag håller på att vakna till liv igen, efter en lång dvala. En dvala som känns i hela kroppen. För sedan i måndags har jag varit helt utslagen. Trött ända in i själen. Men inte trött som på ett negativt sätt utan tillsammans med tröttheten samsas ett stillsamt lugn, en massa glädje och en enorm känsla av tacksamhet i min kropp. Vilket har fått mig att gå runt med ett harmoniskt leende och en drömsk blick ända sedan dess.

bildtack till Jeanette Seflin

När vi hördes senast, för en vecka sedan, var jag i full gång att förbereda oss för att få gäster över helgen – närmare bestämt femton medlemmar i nätverket INoS. Redan när jag var med på ”winter workation” i Åre i vintras bestämdes det att ”summer workation” skulle gå av stapeln här hemma hos oss på Lindö en helg i augusti – och nu var den helgen kommen. Så hela förra veckan ägnades i princip åt att renovera färdigt kontoret som skulle användas som gästrum, storstäda hela huset och röja ur ett förråd för att ha utrymme att möblera om eventet till ära. När torsdagen väl kom och gästerna spatserade genom fårhagen mot en helg med både ”work” och ”vacation” (som ju namnet skvallrar om) var jag otroligt förväntansfull. Förväntansfull på vad helgen skulle ha att bjuda på och vilka minnen som vi skulle skapa tillsammans. Förväntansfull över att få träffa och umgås med både gamla och nya vänner. Och förväntansfull över att få visa dem vårt paradis på jorden, såklart.

bildtack till Helena Gunnare

Helgen blev magisk. Så otroligt mycket mysigare än jag någonsin kunnat föreställa mig och jag fullkomligt älskade att att vi lyckades behålla gårdens lugna tempo, samtidigt som vi hade en väldigt energisk och peppig stämning. Tack vare min älskade Anders som agerade kock kunde vi äta goda frukostar, luncher och middagar tillsammans och däremellan varvade vi gemensamma workshops med fri lek och egentid. Vi gick på promenader, badade badtunna och gosade med alla djuren. Och så fotade vi. Eller vi ska jag väl kanske inte säga, alla andra fotade i alla fall en himla massa men när jag tittar igenom mobilen såhär i efterhand inser jag att jag inte har tagit en enda bild. Kameran är tom. Förmodligen för att jag la den åt sidan och bara försökte leva i nuet, hela helgen. Men jag tackar min lyckliga stjärna för att alla inte gjorde likadant som jag, för då hade jag inte kunnat visa er alla de här fantastiska bilderna från helgens bravader:

bildtack till Jeanette Seflin

bildtack till Linda Hörnfeldt

bildtack till Linnea Edmark

bildtack till Jeanette Seflin

bildtack till Linnea Edmark

bildtack till Linda Hörnfeldt

Under våra workshops dryftade vi allt från personlig utveckling till yrkesspecifika utmaningar och jag blev verkligen förvånad över hur olika vi var varandra, men att vi samtidigt hade så enormt mycket gemensamt. Vi hjälpte, stöttade och peppade varandra att komma vidare. Givetvis i våra yrkesroller men också i livet generellt. Och så skrattade vi mycket och grät bara lite, lite. En av de saker jag uppskattade allra mest var den härliga atmosfären vi tillsammans lyckades få till. Högt i tak, öppet och inkluderande. Och varmt, förstående och kärleksfullt. Och vi lät oss själva stanna i såna där djupa, reflektiva samtal som jag bara älskar. Som ger mig bensin till själen. Och som stannar kvar. Länge. Alla fick komma till tals och vad som från början verkade som en ganska brokig grupp människor, kändes framåt slutet av helgen som en sammansvetsad grupp med barndomsvänner.

bildtack till Linda Hörnfeldt

bildtack till Jeanette Seflin

bildtack till Linda Hörnfeldt

bildtack till Helena Gunnare

bildtack till Helena Gunnare

bildtack till Helena Gunnare

bildtack till Linda Hörnfeldt

Så nu sitter jag här framför datorn, tre dagar efter den stora hemfärden, på kontoret som vi inredde till tillfälligt gästrum. Då var det fullt av liv och rörelse; människor, sängar och packning överallt. Nu är det bara jag. Och Himla förståss, som sover sött på fårfällen vid mina fötter. Jag tittar ut genom fönstret och minns alla våra samtal, alla kloka insikter och alla roligheter vi gjorde tillsammans. Med värme. Och sakta men säkert börjar jag vakna ur min dvala. Någon uttryckte det som ”upplevelsebakis” och det är precis vad jag känner mig som, bakfull av alla miljoner intryck och upplevelser. Men tröttheten börjar släppa nu och kvar finns istället massor av fina minnen, glädje och en härlig känsla av tacksamhet. ❤️

bildtack till Jeanette Seflin

Vill ni se fler bilder, läsa mer eller kanske kika på Elin Keros fantastiska film som hon gjorde om vår upplevelse så finns allt här:

Jeanette Seflin – en Summer Workation jag sent kommer glömma

Linda Engström – på besök hos Att Leva Sin Dröm

Rania Rönntoft – where I let go of summer

Ulrika Hållén – en Summer Workation hos Nathalie som lever sin dröm