Min älskade påminde mig igen. ”Nu är det ju en hel vecka sen jag fick läsa nåt på bloggen!” En hel vecka sen. ”Nej men det kan inte stämma” sa jag och var tvungen att gå in och kontrollera datumen för att inse att han hade rätt. Jag som har haft som ambition att skriva oftare, men så har det av någon anledning blivit mer sällan? Underligt. Och när jag väl tänker till på vad som hänt den senaste veckan är det så mycket att jag inte ens vet i vilken ände jag ska börja – vill berätta om allt. Och gärna samtidigt. Om hur lycklig jag är över hösten som stormat in, om alla projekten hemma på gården och om köksträdgården som åter igen blivit invaderad av både sork, grävling och får (men trots det levererat mer än vad vi nånsin vågat drömma om under vårt andra odlingsår här på ön.) Ja, det blir liksom som ett överflöd av inspiration som resulterar i att jag tänker att jag tar en sak i taget. Sen. Känner ni igen det? Eller är det bara min hjärna det blir error i ibland? 😅

I veckan blir det nog mer tid över till att skriva så då blir det förhoppningsvis lite tätare uppdateringar. Men idag nöjer jag mig med att kika in och bara säga hej. Hej från Anders lilla gård i Dalarna som vi fixar och donar i denna helg. I tre år har vi tänkt sälja den men livet har gång på gång kommit emellan, men nu är vi äntligen där. I veckan träffade vi några mäklare och nu är vi i full gång att klippa gräs, röja upp och piffa till. I skrivande stund sitter vi i bilen på väg till återvinningscentralen för lass nummer två idag och det känns riktigt skönt att ha kommit ur startgroparna. Hur som helst och kort och gott – hej och vinkivink från dessa två tillfälliga dalmasar. Ha en fin helg så hörs i veckan igen! 👋🏼