Någonting har grott i mig på sistone. En känsla som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på. En känsla av att inte leva upp till sin fulla potential, stå och stampa på samma ställe och att känna sig tillbakahållen av sig själv. Vet du vad jag menar? Det är som att mina cirklar kommit i lite obalans och istället för att aktivt börja vända och vrida på dem och se vad som är felet, så har jag gått in i en passivitet. Missförstå mig rätt, mitt liv är allt annat än passivt och dagarna är fullproppade med saker att göra, så det handlar inte om en fysisk passivitet utan snarare en mental passivitet. Eller rättare sagt, en subtil stagnation som har varit svår att ta sig ur. Speciellt eftersom jag inte förstått varför.
Men häromdagen föll alla pusselbitar på plats och det som på en given signal. Jag drack mitt morgonté som vanligt, gav djuren mat som vanligt och gick upp till kontoret och satte mig vid datorn. Allt som vanligt. Men istället för att ta itu med dagens arbete så tog jag fram papper och färgglada pennor och började göra en mindmap med mitt namn i mitten (som så många gånger förr) och allteftersom jag började fylla pappret så kom insikterna, en efter en. Det var som att de kom nersinglande från himlen, de härliga aha-upplevelserna som var till bara för mig. Och det drabbade mig med full kraft. Jag sken upp som en sol, skrattet bubblade upp djupt inifrån bröstet och jag kände intuitivt att stunden var kommen – äntligen släpper det! 🙏🏼
Det finns nämligen två Nathalie – en före jag gick in i väggen och en efter. Hela mitt liv har jag varit entreprenör, ända ut i fingerspetsarna och startat, drivit och sålt bolag. Det är vad jag har gjort och det är vad jag har varit bra på. Men allt det kom till ett abrupt slut i och med mitt utmattningssyndrom. Vem är Nathalie om hon inte är den där drivna, energiska och lite småtokiga entreprenörskan som hon alltid varit? Genom blod, svett och tårar kämpade jag mig igenom mitt livs identitetskris och kom ut på andra sidan med en nyfunnen självkänsla och själslig harmoni (ni som varit där själva vet förmodligen precis vad jag pratar om!) Och det är inte så att jag inte trivts med mitt nya jag, för det har jag verkligen. Det är bara det att jag, i min rädsla att falla tillbaka i utmattning har hållit mig så långt borta från mitt entreprenörskap som det bara har gått. Och därmed från mig själv. För ränderna går som bekant aldrig ur tigern och bara för att jag har intalat mig själv att jag är den där ”bonnmoran” som bara har ögon för att odla, laga mat och ta hand om djuren så är sanningen den att en bit av mig saknats i mitt nya jag. Den entreprenöriella sidan av mig har, av given anledning, varit lite… Ska vi säga undantryckt? Och nu var det helt enkelt på tiden att den gamla och den nya Nathalie möttes, plockade russinen ur kakorna och tillsammans bildade Nathalie. Kort och gott bara jag, helt utan prefix.
För det är klart man kan vara entreprenör fast man har gått in i väggen. Det är klart att jag kan nyttja mitt driv, utan att behöva komma till den punkten att jag utnyttjar det. Bruka utan att missbruka. Och det är klart att man kan få vara lite rädd för elden, speciellt när den brännmärkt en så fult förr, men för den sakens skull behöver man inte sky den för all framtid. Tvärtom så tror jag att man faktiskt kan uppskatta värmen från elden ännu mer, nu när man vet att den kan brännas om man kommer för nära. Det sägs att allting kommer till en när man är mogen och så är även fallet med denna insikt. Jag har ju, som ni redan vet, bestämt med Anders att vi ska starta igång hans elektrikerfirma ihop, bestämt med mig själv att jag ska ta tag i den där drömmen om produktifiering och dessutom bestämt med några goda vänner att vi ska göra några spännande projekt ihop. Bollen är redan i rullning. Eller, bollarna rättare sagt. Men först nu trillade poletten ner ordentligt och det känns verkligen så himla rätt. Äntligen ska jag få ta nästa steg mot att leva upp till min egen fulla potential och bli den bästa Nathalie som jag bara kan bli. Det känns onekligen som att ha hittat tillbaka till sig själv.
Och givetvis ska ni få följa med på resan, kanske till och med lite mer frekvent än vad ni fått göra tidigare. För precis som jag skrev i förrgår så känns det som om jag står inför en riktig nystart. Nu ska jag inte hålla tillbaka mig själv längre, jag ska släppa ut håret och riktigt skaka loss. Våga måla med alla mina färger och göra det med stolthet. Jag ska våga vara både den där harmoniska bonnmoran och rastlösa entreprenören. Samtidigt. Precis som jag är. Alla mina brokiga pusselbitar ska få plats i pusslet som bildar mig och jag blir alldeles glad inombords när jag tänker på det – nu rackarns! 😃
Och på tal om det måste jag ju såklart kommentera bilderna, som jag hittade i en bortglömd del av hårddisken och härstammar från en photoshoot för ett av mina bolag. De är inte mer än fyra år gamla men ändå känns det som ett helt liv sedan. Och runt halsen hänger berlocken jag fick av min moster som gick bort några år tidigare, hon som genom mitt liv har varit min största förebild och inspirationskälla vad gäller entreprenörskap. Jag kan inte hjälpa att le lite för mig själv när jag tittar på dem – nu samlar jag ihop alla delar som är jag och blickar framåt. Herrejesus så spännande det ska bli! 😍✨
Och med det sagt knyter jag ihop säcken, tackar för att du tagit dig tid att läsa ända hit och passar på att fråga: har du varit med om nåt liknande? Har du precis som jag nästan som ”dolt” saker för dig själv i ren självbevarelsedrift för att sedan få ett sånt där ”hallelulja moment” när allt kommer tillbaka? Vet att det är flera av er som också varit i utmattning, tror ni det kan ha påverkat? Berätta! ❤️
att leva sin dröm 
Ja, ja och ja…
Ja, jag vet precis vad du menar – att äntligen komma hem till sig själv efter utmattningen.
Ja, nog döljer eller förtränger man sidor av sig själv för att slippa bli utmattad igen. Tyvärr gör det nog bara att det tar längre tid att läka fullt ut. För det är först när fågeln kastar sig ut och flyger som den vet att vingarna bär. Och det är i luften den stärker sina vingar.
Och så, ja – visst har utmattningen betydelse. Den är, när man väl kommit ut på andra sidan, trots alkt inte enbart varit av ond. De självinsikter den ger är faktiskt riktigt bra verktyg både för livet som ligger framför en men också för att tahand om sig själv. En viktig lärdom är att lyssna när kroppen larmar – kroppen är ingen busringare, när kroppen trycker på larmknappen är det dags att trampa på bromsen…
Lycka till med målandet med hela färgpaletten! Kram ❤
GillaGilla
Jag håller med dig till punkt och pricka Laila! När man var mitt uppe i det såg man inget ljus alls men väl ute på ”andra sidan” så inser man att man inte bara blivit tusen tårar fattigare, utan också miljoner insikter rikare. Och för att inte tala om starkare… ”För det är först när fågeln kastar sig ut och flyger som den vet att vingarna bär. Och det är i luften den stärker sina vingar.” Det träffade mig rakt in i hjärtat, så mitt i prick – tack för det! ❤️🙏🏼
GillaGillad av 1 person
Älskade Vän! Helt fantastiskt Du förklarar LIVET, vilken lycka att Du reflekterar över varför livet har så många facetter. Så länge livet rusar fram lever vi med, så mycke Du kommer att upptäcka innan Du är 80år som jag är, bäst av allt Du kan bestämma själv, lev i Din DRÖMM tumma inte på det
Kramar Margit
GillaGilla
Ja, livet rusar onekligen fram och reflektionen är ett av mina absolut starkaste verktyg att hantera det. Livet och allt som hör därtill. Tack snälla du Margit för dina fina ord, de värmer ända in i själen. Stor, varm kram tillbaka! ❤️
GillaGilla
Roligt att läsa. Grattis till nya insikterna och jag önskar dig all framgång.
Jag har själv gått in i väggen. Flera gånger faktiskt och till sist blir man en aning rädd. Rädsla är ibland rationell, men också skadlig när den går över styr. En dag upptäckte jag att jag tappat bort mig själv rejält och bestämde mig för att ändra på det. Jag ville leva så fullt som jag kan, även om villkoren har förändrats.
Lena
GillaGilla
Tack snälla! Ja ett visst mått av rädsla är sunt, men precis som du skriver får man aldrig låta det gå till överdrift. Jag tror att det är en naturlig del av livet att vara lite vilsen ibland och att alla människor är det från gång till gång, nyckeln ligger i hur man tacklar det. Och hur man går vidare. Skönt att även du hittade dig själv igen och får leva fullt ut! ❤️✨
GillaGillad av 1 person
BLir alldeles bubbligt glad av att läsa detta – vet precis känslan av att återupptäcka sig själv och glädjen efter en tuff period. Det är en fantastisk känsla som jag verkligen unnar dig – ser fram emot att fälja med i allt du tar dig för!
GillaGilla
Ja, det är verkligen en alldeles fantastisk känsla och så skönt att inte vara ensam om att ha känt så. Tack snälla för de varma orden och stor kram till dig – hoppas vi ses snart igen och reflekterar över livet tillsammans (Lindödörren står alltid öppen!) ❤️😘
GillaGilla
Man brukar ju säga att det tar lika lång tid att komma ur som att komma in en utmattningsdepression. Och allt kommer inte tillbaka samtidigt. För min egen del tog det till exempel tre år innan jag en dag kände att jag längtade efter att börja träna igen.
Jag tror att om vi är öppna till sinnet så talar kropp och hjärna om när vi har läkt tillräckligt igen.
Så, stort lycka till! Så skönt att du fick ny energi och nya idéer. 🙂
Kram Kristina
GillaGillad av 1 person
Så underbart att läsa min fina vän! Blir så, så glad för din skull, är en underbar känsla med sådana uppenbarelser 🖤 Har varit med om det själv och jobbet jag har idag är faktiskt det första där jag känner att jag får vara hela mig. En kreativ och konstnärlig affärsmänniska som får skapa och leva fritt i mitt eget tempo. Så skönt att slippa försöka passa in och anpassa sig utan jag får ta så mycket plats som jag behöver så länge jag inte gör det på andras bekostnader utan tvärtom hjälper andra att få plats med 🙂
GillaGilla
Jag blir inspirerad och glad av dina rader. Jag har varit med om något liknande, kanske är jag inte riktigt framme ännu så jag spar min historia till dess att den vill låta sig berättas.
Passar samtidigt på att önska dig lycka till på färden. 🤗
GillaGilla
Tycker Kristina säger det så bra ovan: ”Jag tror att om vi är öppna till sinnet så talar kropp och hjärna om när vi har läkt tillräckligt igen”. Nu är det dags för dig. Jag kommer dit sen jag också, på andra sidan mitt eget utmattningssyndrom. Men jag har inte bråttom. 🙂
En god vän sa till mig att vi som gått igenom utmattningssjukskrivningar ska bära dem som förtjänstmedaljer. Det tycker jag var bra sagt.
GillaGilla
Jag har upplevt många gånger i mitt liv att oj, så här är det ju och plötsligt så kom ljuset tillbaka. En helt underbar känsla. För varje gång har jag blivit starkare och starkare. Bara man låter tiden ha sin gång, så hittar man sig själv igen.
GillaGilla
Så himla härligt att höra! Vet ju inte hur det är att ha varit utbränd, men förstår känslan av att ha hittat sig själv ändå. Det är en sån speciell känsla att känna att man är i sitt rätta element! Stor kram! Och ser mycket fram emot att se hur den här idén utvecklar sig 🙂
GillaGilla
❤️❤️❤️❤️❤️😍😍😍😍🌺🌺🌺🌺🌺
GillaGilla