Som jag älskar vintern. Och såna här dagar älskar jag den ännu lite mer än vanligt. Solen strålar från en klarblå himmel, minusgraderna biter sådär lagom i kinderna och hela världen är inbäddad i ett tjockt, gosigt och bländande vackert snötäcke. ❄️☀️

Isen har lagt sig tjock i sundet den senaste vecka, så nu åker vi spark fram och tillbaka från fastlandet – så himla smidigt! Helt plötsligt känns det som att vi inte ens bor på en ö, att vi bara råkat parkera bilen väldigt långt ifrån gårdsplanen – över ett ”fält” och uppför ett litet ”berg.” Konstig känsla.

En gång om dagen går jag och småtjejerna en långpromenad, i vanliga fall brukar vi hålla oss på ön men nu har liksom promenadmöjligheterna exploderat och vi kan gå i vilken riktning vi vill. Den tanken kittlar min upptäckarlust. Häromdagen gick vi hela ön runt, en riktigt härlig upplevelse. Nästa anhalt på upptäckarlistan blir nog öarna som ligger runtomkring oss. Och så ofta jag bara kan försöker jag tvinga med mig Anders ut i solen också, det är alltid extra mysigt när man är två.

Och ljuset. Det fantastiska ljuset som följer med det tjocka snötäcket, det kan jag inte titta mig mätt på. Varje eftermiddag de senaste dagarna har jag stått länge länge i kontorsfönstret och bara beundrat allt det vackra. Solnedgången över vårt gamla torp, dimman som dansat över södra udden och de himlen som skiftat i alla tänkbara pastelltoner. Helt magiskt.

Vad tycker du är det bästa med vintern? Eller ja, det sämsta också om du nu känner då! 😅