Grottmänniskan Nathalie

Projekt Källarröjning går framåt, just nu i en rasande fart faktiskt. Vi har jobbat på både igår och idag och äntligen känns det som om var sak har sin plats. Eller nja, var sak har sitt rum i alla fall. Verktyg i verktygsrummet, förrådsgrejer i förrådet och stallsaker och odlingssaker i ”hobbyrummet”. Snart är även Mobbi installerad i sitt nya Mobbirum. Ett noll till oss! Brasan har fått jobba hårt dagarna i ända och har hjälpt oss bli av med massor av kartonger, trädörrar och diverse annat eldningsbart (vad sägs exempelvis om tre stora pappsäckar med betfor med utgångsdatum någon gång på nittiotalet? Luktar bränt socker i hela grannskapet – hahaha!) Förutom att det är praktiskt med en eld är det också så himla mysigt. Värmen som slår emot en gör att man känner sig trygg och lite gosigt småtrött. Det är verkligen en rogivande känsla, och man blir nästan som paralyserad av att titta in i den. Flammorna dansar ikapp upp mot himlen och försvinner tillslut in i det bäcksvarta ingenting. Och glöden liksom glittrar i tusen nyanser av rött mot den hårda, frusna vintermarken.

Jag reflekterade lite över det med en vän häromveckan och precis som rubriken lyder så har jag en teori om att grottmänniskan i oss fortfarande har ett finger med i spelet. För människan har levt på jorden i typ två miljoner år, men bara de senaste århundradena i mer civiliserade samhällen. Proportionerligt sätt har vi alltså varit grottmänniskor betydligt längre än lägenhetsmänniskor, vilket jag är helt övertygad om är inpräntat i vårt DNA. Och om man tänker efter, vad strävade grottmänniskan efter? Trygghet. Och elden gav precis just det. Men också värme för att kunna stå emot kylan, möjlighet att tillaga sin mat och så var den ju också ett effektivt skydd mot rovdjur. En annan trygghet var nog att ha nära till sötvatten, både för att kunna dricka men också för att vattna sina odlingar, laga mat med, tvätta sig etc. Att dessutom ha bra utsikt och uppsyn över det omgivande landskapet (både för att jaga och att undvika att bli jagad) var säkert också en grundläggande trygghet.

Idag stod jag på balkongen och tog den här bilden, med elden i förgrunden och vattnet i den dolda bakgrunden, och prickade in alla grottmänniskans trygghetsboxar. Eld – check! Vatten – check! Höjd – check! Man kan säga att grottmänniskan i mig mådde riktigt, riktigt bra. Nu gäller det bara att få lite ordning och reda här inne i vår Lindögrotta, i helgen ska det bli hundraårskalas och då vill vi ju visa upp grottan från sin allra bästa sida… ❤

dsc_0121

 

 


15 reaktioner på ”Grottmänniskan Nathalie

    1. Åh ja, ”att vistas i naturen” borde det stå på vartenda recept i hela världen för det spelar ingen roll vilken åkomma det är så tror jag det hjälper… Om inte annat, bara för att man blir glad av det. ❤

      Gilla

  1. MKt kloka funderingar du har. Fler skulle fundera i de banorna. Allt är så skört – vi är så sköra i att kunna klara oss ute i naturen OM vi skulle behöva backa, bara ett litet steg.
    🙂

    Gilla

    1. Javisst, hela människosläktet är egentligen en extremt skör art… Vi tror att vi är stora och starka men om man klär av oss allt vi har runtomkring är vi egentligen extremt sköra. Och sårbara. Som grottmänniskor var vi betydligt bättre lämpade att klara livhanken än idag, det är ett som är säkert!

      Liked by 1 person

  2. Värme, tak över huvudet, mat i magen & sällskap är egentligen det enda vi behöver. Mysig bild 👍
    Besökte Historiska muséet i helgen och slogs av hur länge folk levt enbart med och för det basala, det är skrämmande egentligen. De senaste 100 åren har vi bara lärt oss dumheter, som att inte klara oss själva, allt måste köpas i affär. Billigt ska det vara också! Från Kina helst. Om elnätet slogs ut och butikerna inte fick fler varor skulle vi ligga risigt till då all kunskap som förädlats i tusentals år försvunnit på ett par generationer. Jag skäms över människan 😔
    Låter härligt med ett 100-årskalas, hoppas ni hinner få ordning i grottan till dess 😉

    Gilla

    1. Instämmer helt! Det är verkligen läskigt hur snabbt människan anpassat sig… Dock tror jag det är precis det som är vår styrka också och gjort oss så framgångsrika här på jordklotet – vår anpassningsbarhet. Tack, ja vi kämpar på! 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s